Jag saknar graviditetshormonerna!

Jag saknar graviditetshormonerna!

Inte många jag känner delar en sådan längtan; de flesta jag frågat har varit arga och/eller ledsna samt allmänt labila under graviditeten.

För mig var det tvärtom; jag blev helt immun mot stress och ångest och var mest lugn som en filbunke och liksom…nöjd hela graviditeten igenom.

Eftersom jag är en rätt ångestdriven person annars, typisk ”duktig flicka” som pendlar mellan att vara en ”anxious overachiever” och en ”anxious underachiever”, så var graviditeten en välkommen paus från mig själv.

Min värld blev väldigt liten, det var jag och magen i centrum, med B, släkt, vänner och arbete i periferin. Resten av världen sket jag blankt i. Läste inte en dagstidning under hela graviditeten, för jag brydde mig helt enkelt inte.

Visst hade jag mina perioder av noja angående barnet, som nog de flesta förstagångsmammor har. Med moderkakan i framvägg, en lugn bebis, och en upplevelse året innan då en f.d. kollega miste sin lilla flicka i magen bara ett par veckor innan beräknad födelse, krisade jag ett antal gånger då jag inte känt rörelser på ett tag.

Men i övrigt har jag aldrig känt mig så harmonisk. Jag saknar mina graviditetshormoner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *