Mammakroppen sjätte månaden efter förlossningen

Mammakroppen sjätte månaden efter förlossningen

Fortfarande tjock. Men det var jag ju innan också.

Fortfarande stramande och känsligt underliv.

Delammar fortfarande.

Ingen mens i sikte.

Tankarna har börjat vandra iväg mot en ny graviditet. Två vitala saker måste ju till, till att börja med: ägglossning och ett någorlunda regelbundet sexliv. Har inget av det just nu.

Ytterligare tankar är att jag vill ha ett bättre utgångsläge för en ny graviditet. När jag blev gravid med H hade jag nyss brutit upp från en arbetsplats där jag vantrivts alldeles fruktansvärt i sju års tid. Varje dag när jag närmade mig min arbetsplats ville jag hellre dö än att gå in genom dörren. Jag gick och blev oplanerat gravid tre månader efter att jag sagt upp mig från min fasta anställning för att starta eget, i helt nedbrutet skick efter åratal av vantrivsel. Bra jobbat där, A!

(Vi har en teori om att min förra arbetsplats förmodligen var ett mycket effektivt preventivmedel)

Lägg till att jag samma år opererats för cellförändringar i underlivet och trott jag skulle dö, och att min älskade, älskade gammelkatta fått somna in med munnen full av cancer efter över 16 år tillsammans. Men det fick gå, man kan ju inte bara lägga sig ner och dö. Så fungerar jag. På ren envishet ser jag till att få det att fungera. För det finns inget alternativ.

Jag var mentalt och fysiskt helt slut, och hade lagt på mig väldigt mycket vikt de senare åren, i en kombination av stressig arbetsmiljö och närmast apatisk tillvaro på fritiden med både stressätande på jobbet (”hinner inte käka lunch så jag tar en snickers”) och tröstätande på fritiden (”jag vill bara ligga i soffan och äta ostbågar för jag orkar inte bry mig, och det är ändå för sent att laga middag”).

(Sen har jag i grund och botten en stor kärlek till god mat och vin. Men det tror jag inte är vare sig osunt eller farligt i sig när jag mår bra i övrigt, utan tvärtom är bra för välmåendet och den allmänna hälsan.)

Jag var i och för sig kanonfrisk och hur pigg som helst under graviditeten med H. Inte en komplikation, vare sig viktrelaterad eller ej, hur domedagsmässigt barnmorskan än satt och mässade om diabetes, högt blodtryck, kejsarsnitt och fosterdöd, som var så vanligt bland feta mammor.

Frisk och pigg hela graviditeten, drömförlossning (snabb för att vara första, vaginal och utan medicinsk smärtlindring). Sprack mer än vad jag hade önskat, men H var stressad mot slutet så det var bara att trycka. Lätt värt!

Men jag vill inte chansa en gång till. Jag vill känna mig frisk innan jag blir gravid igen. Jag har givit mig själv ett halvår att fokusera på H, amning, att få någon form av balans mellan arbete och bebisliv. Nu är det dags att ta tag i min fysik.

Tidigare har jag trivts med mig själv när jag varit fysisk aktiv, simmat, promenerat mycket, älskar träning där man bara använder sin kropp som redskap, gärna utomhus. Detta har jag helt tappat bort under åren då jag mått dåligt.

Jag vill kunna komma i vanliga kläder från vanliga butiker, inte behöva gå på tjockisavdelningen där allt är fult. Har storlek 46-48/L-XL nu. Skulle vara nöjd någonstans runt 42/M-L. Det var nog där någonstans jag mådde bra senast. Efter det har jag inte orkat allt jag velat, inte kunnat röra mig obehindrat, inte trivts i min kropp. När man når en viss gräns är det också fruktansvärt hur andra ser på en; jag känner hur andra betraktar mig som en slö, mindre intelligent person bara på grund av min vikt.

Jag kan hantera att vara lite för tjock. Jag vill inte bli smal, tycker inte att det smala idealet är snyggt, och det stör mig inte att de som hyllar det idealet tycker att jag är ful. Men att vara riktigt fet, som nu, det kan jag inte hantera. Jag känner folks blickar och skäms. Jag ser mig i spegeln och tycker inte om mig själv.

Det jag vill med min kropp är dock främst att återfå lite styrka och flås. En eller annan bilring kommer att stryka med på kuppen då, eftersom jag inte alls var särskilt fysiskt aktiv innan jag slutade på min förra arbetsplats.

Jag kommer inte att banta för att gå ner i vikt, utan fokusera på vad som får mig att må bra. Jag mår inte bra av Snickers till lunch och ostbågar till middag.

Så, målet är att bygga upp mig själv inför en ny graviditet, inifrån och ut. Lite lättare, mycket starkare. Och gladare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *