H:s tredje månad

H:s tredje månad

Fortsätter tillbakablickarna i omvänd kronologisk ordning, mot förlossningen. H var fortfarande en liten skrutt under sin tredje månad, och vägde in på ca 4 500 gram på sin tvåmånadersdag, till en längd om 59 centimeter och ett huvudomfång på 40 centimeter.

Vi kämpade på med vikten, sprang på BVC nästan varje vecka under stor ångest. Skulle han få godkänt på vikten denna vecka? Vetskapen om att bara han haft en kräkdag innan eller hunnit bajsa innan vi gick dit skulle kunna betyda skillnaden mellan ”bra jobbat, kör på som ni gör!” och ”nej, nu får ni försöka öka på ersättningen!”. Ökning av ersättningen som när som helst riskerade att helt slå ut amningen och dessutom orsakade oceaner av kräk.

H grät mest på tuttarna och blev nästan aldrig nöjd med att amma. Flaskan ville han ha. Jag kämpade med att pumpa och amma så mycket som möjligt med ett motsträvigt barn. Jag var arg på H för att han inte ville samarbeta, och bara ville ha flaska istället för att kämpa lite för bröstmjölken, som ju i sin tur minskade eftersom han bara ammade någon minut från vardera bröst, bara den mest lättillgängliga mjölken.

image

I mitten av månaden var jag redo att ge upp amningen helt. Jag som varit så fast besluten att jag skulle få till en helamning insåg att det inte skulle lyckas, och tänkte att jag lika gärna kunde lägga ner helt. Ungen var ju inte ens intresserad.

Räddningen blev en förstoppning. H hade börjat bli lite förstoppad av och till. När H inte bajsat på fyra dagar, hade ont i magen och bara kräktes och kräktes ringde vi BVC, som bokade in oss oss underbara barnläkaren Alice. Hon hittade inga fel på pojken, och rekommenderade att vi skulle ge honom Laktulos dagligen. Det hjälpte lite, men det vi märkte var att H:s förstoppningar oftast började dagen efter min jobbdag på torsdag, då H fått mest ersättning. Till måndagarna hade jag oftast hunnit pumpa lite på helgen, men på torsdagarna hade jag sällan hunnit pumpa så mycket.

Bröstmjölken behövdes alltså för att H skulle ha en någorlunda fungerande mage. Det gjorde att jag orkade fortsätta kämpa.

I övrigt började H bli lite mer självständig, och kunde ligga i vagnen och jollra för sig själv en stund medan jag åt frukost. Fjärilen från Liberos välkomstpaket var fortfarande det finaste han visste. Han började kännas lite mindre som en bomb som kunde brisera närsomhelst. Men till stor del var det nog bara så att vi började lära känna honom.

Jag började få vanan inne med att jobba lite igen, och började slappna av lite i vetskapen om att B klarar av att ta hand om H. En del av det var nog just det att det började gå att trösta H på annat sätt än att lägga honom vid mitt bröst. B började också bli mer självsäker i att ta hand om H själv.  Men det här med att lämna dem båda sovande på morgonen var fortfarande ett orosmoment för mig.

H växte i storlek 62, och började med storlek 2 på blöjorna. Vi vek undan hans BB-pyjamas för sista gången.

image

Vi började våga bege oss iväg på långpromenader till köpcentret med H i vagnen, men försökte gå dit när det inte är så mycket folk med hänsyn till smittorisker.

H fick en liten björnoverall av min syssling. Han var så himla söt i den. Han började le mer på riktigt, ett leende som gick att fånga på bild.

image

H kunde sättas upp i soffan eller på sängen genom att pallra upp med kuddar, började bli stadig i ryggen. Kunde lyfta huvudet högt i magläge, började snurra runt ibland, mest i sängen där han kunde få lite hjälp på traven eftersom det lutar lite här och var.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *