Ungen bara sover…?

Ungen bara sover…?

Plötsligt igår fick barnet för sig att sova middag 2 x 2 timmar. Sedan somnade han för natten 20.30, med bara en liten matpaus kring midnatt. Då vaknade han förvisso till, men somnade ändå av sig själv efter att ha levt runt lite. Var inte ledsen alls. Jag bara låg i sängen bredvid.

Som vanligt var det dags för att komma över till min säng och amma kring 5, men efter att ha tömt båda brösten ligger han nu bredvid mig och snusar rätt hårt igen. Klockan är 7.

Jag ligger och kliar mig i huvudet och undrar vad som hände.

Premiär på öppna förskolan och förberedelser

Premiär på öppna förskolan och förberedelser

I förmiddags besökte vi öppna förskolan för första gången, jag och H. Besöket var tillsammans med mammagruppen från BVC. Egentligen var det min kontorsdag idag, men jag sköt fram arbetsdagen några timmar och jobbar hemma på eftermiddagen/kvällen istället. Jag ville inte missa en titt på vårt lokala öppnis!

Själv hade jag aldrig vågat gå dit. Jag tycker att det är mycket obehagligt att bara klampa in på nya ställen av den karaktären, och vet inte hur jag ska bete mig. Ska man bara börja prata med alla andra föräldrar där, eller känner de varann sedan tidigare och tycker man är värsta UFO:t om man försöker vara med i samtalen?

Nu hade jag ju tryggheten i att ha med några mammor jag träffat tidigare, och en BVC-tant. Nästa gång törs jag kanske gå själv, för nu vet jag ju var det är och hur man gör (var man lämnar vagnen, var man hänger av sig, vem som är ”läraren” och vad hon heter o.s.v.).

Det var vi från vår mammagrupp och ett litet gäng pappor med större barn som var där. H tyckte det var jättekul att titta på alla barnen (och de vuxna med!) och leksakerna verkade roliga. Men han stoppar allt i munnen nu, så jag tyckte inte att det var en bra idé att leka med leksakerna. Vet inte om jag är töntig, men så här i förkylningstider är det kanske inte så bra att använda ”offentliga” leksaker?

Sångstunden tror jag han tyckte om, även om han satt med ena näven i munnen och såg förbryllad ut. Det var ju så nytt med andra barn och sång och lek.

Eftersom jag drog honom ur sängen redan halv åtta imorse, minst två timmar tidigare än vanligt, och efter alla nya intryck på öppna förskolan, så sover han nu middag tidigare än vanligt. Hoppas jag inte stökat till det så han blir trött och gnällig senare, eller inte vill sova inatt.

Jag släppte iväg B för att träna nu när jag ändå lånade barnet någon timme på hans hemmadag. När han kommer hem får vi gemensam lunch, och sedan ska jag sätta mig på hemmakontoret och jobba lite, och så får han leka med H fram till middag.

Kvällen kommer att ägnas åt städning och förberedelse. Jag har nämligen bjudit hem ett helt gäng nyblivna mammor hem till oss imorgon, från en vattengympagrupp jag gick i under graviditeten. Alla har nu fått sina små och hunnit landa lite, så det är dags för återträff. Vi blir tio stycken, så att träffas på stan med barnvagnar går ju inte så här års. Därför gjorde jag slag i saken och bjöd in alla till oss. Alla tar med egen lunchlåda, så det är egentligen ingen fara, men man vill ju gärna att det ska vara någorlunda rent, och så ska jag baka något.

Det ska bli jättekul att se alla bebisarna som fanns i de tjocka magarna som guppade i bassängen i våras/somras, och byta erfarenheter med alla mammorna. Men tio mammor, tio bebisar och i vart fall något äldre syskon i vårt lilla hus! Håller tummarna för att det går bra…

Att inse fakta

Att inse fakta

Innan H kom var vi ganska bekväma av oss, jag och B. Vi kunde sitta hela helgerna och läsa böcker, sträcktitta på TV-serier och bläddra i tidningar. Sitta uppe halva natten och dricka vin för att sedan ligga i sängen halva dagen. Spontant åka in till stan och äta middag, eller min favorit; brunch på Berns asiatiska. Eller ta en herrgårdsweekend. Städningen kunde alltid vänta till en annan dag.

Det är lite annorlunda nu, kan man säga. Vi har tvingats bli mer strukturerade, för att kunna erbjuda någon sorts dygnsrytm till den lilla människan vi fått att ta hand om. Och för att stackarn inte ska få astma av katthår som samlas i drivor.

Äta ute? Bara på dagen i det lokala köpcentrumet. Och bara kall mat som kan ätas med en hand. Eller take-away från den lokala indiern.

Häromdagen insåg jag att jag undermedvetet går och väntar på att allt ska bli ”som vanligt” igen. Men det blir det ju aldrig. På gott och ont är det ett annat liv vi kommer att ha nu.

Den bitvis jobbiga bebistiden kommer att gå över. Men det betyder inte att vårt gamla liv kommer tillbaka. Vi är föräldrar nu.

Dags att inse fakta.

 

 

Lilla klumpen (och vår amningshistoria)

Lilla klumpen (och vår amningshistoria)

Idag var vi på BVC för första gången sedan början av december. Vi fick bekräftelse på det vi anat; vår lilla plutt har börjat bli en liten klump. Viktuppgången på sex veckor var drygt 1,5 kilo! Och på längden hade han växt fyra centimeter.

Lille H väger nu 7,4 kg, vilket var precis vad hans far hade gissat, och är 67 cm lång, vilket var precis vad hans mor gissat. Jag hade gissat 7,1 kg på vikten och B hade gissat 69 cm på längden. Detta betyder att han nu hoppat upp på medelkurvan viktmässigt. På längden har han legat på medelkurvan hela tiden. Men nu är han inte längre någon liten sparv. Han har till och med fått en extra haka och fettveck på låren.

H:s första tre månader var väldigt jobbiga i det avseendet. Efter en viktnedgång på BB om drygt elva procent, en trött bebis och en sen start på mjölkproduktionen introducerades den förhatliga ersättningen redan under hans tredje levnadsdygn.

Efter fem nätter på BB-avdelning och BB-hotell åkte vi hem med ett strikt matschema med amning följt av ersättning varannan-var tredje timme. H ville inte äta så ofta, han ville sova, och var nästan omöjlig att väcka. Men vi skulle väcka honom med alla medel. Vi stod där med den där lilla, bräckliga fågelungen och fick kittla, massera, nypa, hälla in mat i munnen, ta av honom kläderna, badda med kall, blöt handduk och till och med spola hans små fötter under kallvattenkranen för att få någon reaktion. Vi kände oss som barnmisshandlare.

Till slut hittade jag på en amerikansk amningssida det bästa tipset för att väcka en trött bebis; man lägger bebisen öppet på en rätt hård plan yta. Vi använde en fotpall till en fåtölj, där dessutom fötterna dinglade ner lite. Inom några sekunder reagerade han då på att något var fel; han var ensam. En liten fot åkte ut för att känna sig omkring, och sedan två små händer. När han då inte kände någon av oss eller något annat skyddande runt honom slog han upp ögonen. Då var det snabbt upp och in med ett bröst i munnen, upprepa några minuter senare för att byta bröst, och sedan igen för att ge ersättning. När vi hade bråkat klart var det ofta bara två timmar kvar tills det var dags att börja om igen.

När vi var på återbesök och skrevs ut från BB en vecka efter födseln fick vi veta att BVC skulle hjälpa oss med en plan för att trappa ner ersättningen, så att mjölkproduktionen skulle trappas upp. På hembesöket från BVC två dagar senare fick jag dock rådet att helt sluta med ersättningen och bara intensivamma i en vecka. Vi kämpade på en vecka, H och jag. Men när vi kom till BVC en vecka senare hade H tappat i vikt igen hela vägen ner till lägstanivån på BB, minus elva procent från födelsevikten. Jag kände mig så usel som låtit mitt barn svälta en vecka.

Min mjölk rann aldrig till på det klassiska viset, att jag vaknade upp en morgon några dagar efter födseln med Dolly Parton-tuttar. Nej, den drog igång långsamt och stegvis, och inte alls i sådan takt att det räckte med några dagars intensivamning för att produktionen skulle räcka för H, som dessutom var trött och inte orkade kämpa så mycket. Vad som var hönan och ägget vet jag fortfarande inte; antingen var min mjölkproduktion seg vilket gjorde H trött eftersom han inte fick nog med näring, eller så var H för trött och seg vilket gjorde att mjölkproduktionen inte sögs igång som den borde. Eller så var det lite av båda. En ond spiral blev det i vart fall, och rådet från BVC att sluta tvärt med ersättningen var nog det som blev spiken i kistan för min plan att helamma H.

Det, i kombination med att H kräktes hela tiden, och behövde få i sig extra mat på grund av att så mycket kom upp igen. Och att han ända sedan han föddes har velat sova 4-5 timmar sammanhängande på natten. Och att han inte sa till när han var hungrig. I vart fall inte alla gånger.

Sedan kämpade vi på, med vägning på BVC en gång i veckan, ständigt kastade mellan hopp och förtvivlan. En vecka kunde han ha gått upp 250 gram, för att nästa vecka bara ha gått upp 50 gram, utan att vi kunde se någon skillnad på hur han ammat och givits ersättning mellan de två veckorna. Vi ville ju hålla ner ersättningen så mycket som möjligt för att inte helt slå ut amningen, och eftersom han genast kräktes upp det mesta om han fick för mycket på en gång. Jag HATADE att gå till BVC. Det kändes som att det enda de ville där var att vi skulle öka ersättningsdosen, utan att värna alls om amningen. Och för att det varje gång han inte hade gått upp som han skulle kändes som att jag misslyckats som mamma.

Jag pumpade, drack amningste, drack öl, åt havregryn och allt annat som jag läste kunde öka mjölkproduktionen. Och ammade så klart så mycket som möjligt. Men H är ju inte dummare än att han ganska snart märker att efter tutten kommer flaskan, och den är ju mycket generösare med maten. Och jag var ofta arg på H för att han inte ville amma ordentligt, utan bara drack den första lättdruckna mjölken och sedan ville ha flaska. Jag grät mycket i frustration över tuttarna, över H, över varje kräkning och den hemska vågen på BVC som bara skrek: dålig mamma, dålig mamma, dålig mamma. Någonstans efter tre-fyra månader var det bara att inse att någon helamning aldrig skulle komma till stånd. Jag var nog den sista att inse det. Ville inte ge upp.

Mjölkproduktionen fungerar nu, den har bara aldrig hunnit komma i fas med H:s behov, som ju också ökar hela tiden. I teorin skulle det säkert gå att få upp mängden. Men H är en liten människa med en väldigt tydlig egen vilja nu, och skulle inte tycka att det var det minsta roligt att tvingas snutta och snutta på tomma bröst utan att få äta sig helt mätt på ersättning. Det skulle göra honom ledsen och förbannad. Och för vems skull skulle det då vara, egentligen? Bara mitt ego. H är ju glad och nöjd som det är nu, och växer så det knakar.

Så nu gör vi det bästa av situationen. H får amma vid varje måltid, det som finns/det han vill, och sedan får han flaska. Det får duga. Men om det blir en bebis till i framtiden kommer jag att lyssna mycket mer till min egen intuition, och inte så mycket på BVC. Dit kommer jag nog undvika att gå, utöver på de vanliga kontrollerna.

Idag fick H också sina andra vaccinationssprutor. Han gnydde mest till lite när det stack till vid den första sprutan, och grät lite vid det andra sticket. Men det gick över på en gång. Och (peppar, peppar) verkar alla biverkningar utebli även denna gång.

Efter BVC idag gick vi och ordnade pass åt lilleman, och fyndade lite reakläder på Polarn o. Pyret. I storlek 74!

Och H sov middag helt enligt sin nya rutin: två timmar på eftermiddagen och en halvtimme på kvällen, trots sprutor, shoppingtur och besök på polisstationen. Det har varit en bra dag.

Harmonin återinfann sig

Harmonin återinfann sig

Idag har vi haft det mysigt i stort sett hela dagen, jag och H. Jag tror någon form av rutin har etablerats, med att H sover 1,5-2 timmar på eftermiddagen runt kl. 14-16. (Hoppas hoppas hoppas)

Han har då oftast fått mat kring 12, och sedan varit aktiv ett tag; först suttit i famnen och lekt lite lugnt efter maten, sedan legat i babygymmet och lekt lite mer vildsint, och sist tittat på när jag gjort saker, som städa i köket, medan han suttit i sin babysitter.  Sedan tar jag upp honom och sätter mig i fåtöljen och ammar honom, med hans vagnstäcke över honom. Han kommer då till ro ganska snabbt och somnar. Sedan kan jag lägga ner honom i mjukliften som är hans sovplats på nedervåningen.

Därefter har jag minst 1,5 timmar då jag kan äta lunch, ringa något samtal och dra iväg ett par mejl. När H vaknar är han glad och rosig om kinderna, och uppvisar till och med en gnutta tålamod medan jag förbereder hans eftermiddagsmål.

Sedan följer en aktiv period, och en kortare tupplur vid 19-tiden. Därefter får han middag, och sedan får han titta på när vi gör vår middag. Han är inte längre nöjd med att sitta i sin sitter medan vi äter, utan vill absolut sitta med vid bordet i sin stol. Där sitter han och viftar ivrigt och gapar och vill smaka på allt vi äter. Dagens höjdpunkt är att få äta mat vid bordet! Han är så duktig på att äta redan. När jag ger honom små bitar mat tar han dem från min hand med läpparna, matar dem bak i munnen och tuggar med gommen.

En stund efter middagen, runt kl. 23, ammar jag honom till sömns igen, och sedan sover han någon timme där innan vi tar upp honom till sovrummet där han får sitt nattmål och somnar om.

Jag hoppas det håller i sig.

I helgen köpte jag ett ullunderställ till H på Polarn o. Pyret. Det var det de kallar lager 2, och jag tänkte att det borde vara lagom att ha över en vanlig body och byxor i åkpåsen. Det kostade 449 kr, och det är det dyraste klädesplagget hittills som jag köpt till H, så jag hoppas det fungerar som tänkt. Vi provkörde med 7 A.M.-påsen idag, och H verkade nöjd med temperaturen både i åkpåsen och inne i butiken när jag öppnade påsen. Jag köpte storlek 62-68, men PoP:s kläder är väl tilltagna, så jag tror den kommer passa ända till våren.

Rätt energi

Rätt energi

Eftersom H somnade så snällt igår kväll passade föräldrarna på att göra nytta hemma. Mellan 23 och 02 beställdes badbyxor till babysim, städades sovrum, byttes lakan, tvättades tvätt, pumpades mjölk, duschades pappa, vattnades blommor och packades jobbväska. Allt medan H fridfullt sov i sin mjuklift i soffan.

Söndagarna lyckas alltid bli sena, vilket är mindre bra när jag ska upp tidigt för en av två dagar på kontoret. (Jag jobbar hemifrån en halvdag i veckan också.) Den här veckan ser det dessutom ut att behöva bli hemarbete en av kontorsdagarna.

För att få upp energin drog jag igång Spotify i lurarna på promenaden mot jobbet. Jag tycker det är kul med funktionen att starta ”radio” baserat på en låt, en artist eller ett album. Idag ville jag ha en mix av energi och nostalgi, och startade en lista baserad på EMF:s Unbelievable. Jag fick en skön blandning av mest sent 80-tal och tidigt 90-tal med bl.a. Madonna, Human league, Ace of base, Lenny Kravitz, Depeche mode, Spin doctors, George Michael och Pointer sisters. Helt rätt energi för att liva upp en seg måndagsmorgon.

Nu ska jag sparka skiten ur den här arbetsdagen så jag får mysa med min pojke med gott samvete imorgon.

Dubbelt upp, eller favorit i repris!

Dubbelt upp, eller favorit i repris!

Vissa saker kan jag inte riktigt acceptera att H växer ur. Då köper jag samma sak, en storlek större. Hittills har det hänt två gånger.

Barbapyjamasen från Åhlêns i strl 56 fick en likadan ersättare i strl 68.

image

Påslakansetet med flodhästar från Baby Trold är nog det snyggaste jag köpt till H hittills. Det har varit en ständig följeslagare i vagnen, och en större variant ligger redan på lut till den kommande spjälsängen, när sovkorgen är urväxt.

image

Tyvärr verkar mönstret, som heter Hippo, ha tagits ur produktion, för det var bara en nätbutik som hade lakansetet kvar i lager, och spjälskyddet fanns inte kvar någonstans.

Nästan dubbelt upp har det också blivit med en pyjamas från Lindex, där en liten variant med korta ärmar och ben byttes ut mot en större med långa dito.  Skillnaden i mönstret är att den mindre saknar de rosa elefanter som finns på den större. Annars är mönstret såvitt jag kan se identiskt.

IMG_0149

Och den numera pensionerade amningskudden med smurfar har fått en efterföljare i form av ett påslakanset till spjälsäng med samma mönster, också från Rätt start.

imageimage

Något jag hade velat ha dubbelt upp av är H:s grå byxor från Geggamoja. De är i storlek 50/56 och jag har lagt undan dem idag (!). De har passat till allt från det att han var nyfödd tills nu när han drar storlek 68. Förmodligen hans mest använda klädesplagg hittills.

IMG_0155

Idag har vi tagit det lugnt hemma och haft en ganska harmonisk dag. H har sovit middag en lång stund på eftermiddagen, och en kortare stund på kvällen. Han ville absolut sitta med vid middagen och smaka på vår mat. Nu har han somnat med en tutte i munnen, och vaknar förhoppningsvis bara till för ett nattmål innan det blir morgon.

 

 

Lilla H vill inte sova

Lilla H vill inte sova

Igår gick jag och H en riktig långpromenad, till ett köpcentrum.

Jag provade åkpåsen från 7 A.M. i liggdelen, och kunde snabbt konstatera att H behöver ha den första förlängningsdelen på även där. Det gör mig lite fundersam över påståendet att den ska kunna användas till fyra års ålder. Det är ju bara en förlängning på någon dryg decimeter kvar. I det minsta läget går den alltså bara att använda till helt nyfödda. H är ca 65-70 cm lång nu. Eftersom liggdelen i vår Bugaboo Buffalo är lång är det dock inga problem att få plats med påsen med en förlängning.

I övrigt är jag fortsatt mycket nöjd. Påsen är mjuk och varm. En liten anmärkning är att snodden som man drar ihop luvan med går inåt, så när jag drog ihop den lite fick H en flärp hängande över pannan.

IMG_2183

Jag är egentligen inte mycket för svart och grått till små barn, men får tillstå att färgerna på påsen harmonierar fint med vagnen i svart/dark khaki.

H höll på att somna två gånger innan vi gick iväg, dels medan jag förberedde hans flaska så han skulle få mat innan vi gick, och dels när jag höll på att plocka i ordning skötväska och annat. Under nästan hela promenaden var han sedan vaken, sov bara de sista 5-10 minuterna på ditvägen och de sista 15 minuterna på vägen hem. Sedan sov han inte mer igår.

Vid 22.30 var han så övertrött att jag gick upp till sovrummet för att se om han kunde somna om jag ammade honom i sängen med släckta lampor och stängd dörr. Nej. Han fäktade och var helt uppe i varv. B kom upp med en flaska ersättning för att se om H kunde somna efter en rejäl bukfylla. Nej. Jag försökte att ligga och krama om honom så att han skulle vara stilla. Nej. Vi lade honom i hans säng för att se om han kunde komma till ro där med en napp. Nej. Han låg och sparkade, pratade, lekte med sin goseapa och betraktade mönstret på kantskyddet. På ett väldigt hyperaktivt sätt. Jag låg och klappade på honom, men det hjälpte inte.

Till slut låg jag bara i min säng bredvid hans och lät honom hållas. Sista gången jag kollade på klockan var den 23.45. Sedan somnade jag. Senare när B kom och lade sig hade även H somnat. Till slut.

Det är så obehagligt när han blir så övertrött, han är helt stissig och går inte att lugna. Det känns sjukt på något sätt. Men vad gör man när han inte vill sova på dagen?

Ett litet matvrak

Ett litet matvrak

H har hittills gillat allt han fått smaka på, bl.a. avokado, sås på avokado med vitlök m.m, päron, äpple, lax, leverpastej, yoghurt, ägg, majonnäs, färskpressad juice av olika slag, potatis, och mannagrynsgröten han fått som glutenintroduktion.

Han sitter bredvid mig vid bordet och vill smaka hela tiden, och gråter när smakproven dröjer. Efter att ha konsulterat boken Lyhört föräldraskap av psykologen Malin Bergström har jag omvärderat min tidigare plan att inte introducera mat annat än som rena smakprov före sex månader. Ett barn som så tydligt visar att det vill äta bör få äta, vilket så klart är mer logiskt än att följa en godtycklig tidsangivelse.

Eftersom mannagrynsgröt knappast innehåller alla de näringsämnen som behövs om det ska ätas som en riktig måltid, tänkte jag nu börja introducera ”riktig” gröt varannan dag. Den gjorde jag idag på boveteflingor, hirsflingor, vatten, gojipulver (det fanns inte nyponskalsmjöl på affären, och gojipulver verkade som ett bra substitut, rikt på järn och C-vitamin), mortlade pumpafrön och mosad aprikos. H hade hunnit bli lite för hungrig när gröten var klar, och var därför lite ledsen. Men han åt gröten i alla fall, så jag tror han kommer att äta den glatt nästa gång. Den gröten är utan gluten. Så varannan dag fortsätter vi med mannagrynsgröt ett tag till. Undrar när det kan anses vara ”färdigintroducerat”?

image
Dagens frukost