Mammakroppen femte månaden efter förlossningen

Mammakroppen femte månaden efter förlossningen

Det är intressant hur naturen fungerar. Samtidigt som jag börjar fälla hår igen (och oj, vad jag fäller!) efter att knappt ha tappat ett hårstrå på ett år, börjar H tycka att något av det roligaste som finns är att rycka i och tugga på…mitt hår.

Ganska precis fyra månader efter förlossningen började en ganska jobbig period. Jag fick extrema trötthetsanfall, i klass med de i början av graviditeten, och var tvungen att sova GENAST. Däckade totalt på eftermiddagar och tidiga kvällar, samt typ varje gång jag ammade. Kunde inte hålla mig vaken och kände mig frusen. Kunde inte längre klara dagarna hyfsat efter nätter med mindre sömn, som jag kunnat tidigare efter att H fötts. Ville bara soova.

Googlade en massa och läste att alla hormoner och annat som hört till bebisen och graviditeten lämnar kroppen kring 3-4 månader efter förlossningen. Tydligen är det ganska vanligt att få lite vajsing på sköldkörteln då, vilket kan göra en trött och frusen m.m.

Som tur är känns det vid femte månadens slut redan bättre. För det mesta. I kväll hade jag en extrem trötthetsattack efter middagen och orkade inte ens ha H i famnen, fast jag varit på jobbet hela dagen. Jag kunde inte hålla ögonen öppna.

Nu har mina sista supercoolhormoner också försvunnit, och jag är snart lika stressad som vanligt och har ångest över sånt jag borde ha hunnit med på jobbet.

Även superaptiten är borta, vilket förstås är bra med hänsyn till min konstitution. Viktmässigt väger jag ungefär ett kilo mindre än när jag blev gravid, men det är alldeles för mycket. Måste frigöra tid för motion.

– KÄNSLIGA OCH/ELLER PRYDA KAN SLUTA LÄSA HÄR –

Och muffamentet då?  Jo, jag börjar känna att det faktiskt är mitt underrede som sitter där nere. Jag tänker aldrig längre på att vara försiktig när jag tvättar eller torkar mig. Och vi har faktiskt fått till det någon enstaka gång, och det har fungerat även om det är något som stramar lite inledningsvis. Gissningsvis något av de fortlöpande stygnen som användes för att tråckla ihop den djupa vaginala bristningen. Men det ger sig nog med tiden, så vi behöver inte utesluta syskon till H ännu.

Men jag har fortfarande inte tittat. Det törs jag inte. Rapporter från krigszonen säger dock att den mörka pigmenteringen är borta och att alla tendenser till märklig lukt har försvunnit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *