It’s just one of those days

It’s just one of those days

Allt det jag skrev om ängel och sova och så vidare. Glöm det. Ungen vaknade efter en halvtimme, krävde mat, somnade i famnen, lades ner, vaknade, lekte i famnen, somnade i famnen, lades ner, vaknade, sket ner sig, fick ny blöja, somnade i famnen, lades ner, vaknade, somnade i famnen, lades ner. Sov ungefär 15 minuter vid 17-tiden. Då fick mamman äta lunch.

image

Det blev en bit fläskpannkaka som jag hittade i frysen. Matlagningen bestod av att micra maten och riva ner en morot direkt på tallriken. Sedan bokstavligen inhalerade jag pannkakan. Och ändå. Vaknade. Barnet. Innan. Jag. Ätit. Upp.

Orka!

Om det är något jag hunnit lära mig om hur man överlever tiden som bebismamma med den mentala hälsan i behåll så är det detta:

  1. Planera ingenting
  2. Planera ingenting
  3. Planera ingenting

Idag hade jag ett litet göromål planerat. Jag skulle gå till affären och handla mat. Innan skulle jag skriva en inköpslista och tänka ut vad vi ska äta fram till och med fredag. Klockan är nu 18.24 och det har inte hänt ännu.

Hela dagen har spenderats i irritation över att gossen aldrig somnar ordentligt så jag kan ordna mat- och inköpsplaneringen. Nu har jag placerat parveln i babygymmet och hoppas att han inte hinner börja protestera alltför vilt innan jag är klar. Humöret verkar lite bättre nu, så jag vågar nästan hoppas. Peppar, peppar.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *