H:s femte månad

H:s femte månad

Min lilla bebis har nu hunnit bli fem månader (nästan). Stora killen!

Han har blivit mycket större den senaste månaden. Vi har inte varit på BVC och vägt och mätt sedan han blev fyra månader, så jag har inga siffror att gå på ännu, men jag tror han gjort ett rejält skutt på både längd- och viktkurvan. Storlek 62 bara swishade förbi, och storlek 68 känns inte så rymligt längre.

Reakläderna från Petit Bateau som jag fyndade var blandat i storlek 67 och 74. Båda passar nu, och 67:orna skyndar jag mig att använda så mycket som möjligt innan de blir för små. Nu är ju franska kläder ganska små i storlekarna, men H är inte så stor på bredden, så de brukar passa bra om man går på längden. Han var 63 cm vid fyra månader, så vi får se vad mätningen säger nästa gång.

Kräkandet har förbättrats, förutom just nu när han är inne på dag tre utan nummer två. När inget kommer ut nertill brukar han kompensera med att gluppa ut mer upptill istället. Han klarar nu flaskor med 120-130 ml utan att ställa till med kräkfest efteråt.

Han har fått hoppa upp till blöjstorlek 3. Tydligen förväntas vi nu som föräldrar veta när något presterats i blöjan, för borta är de behändiga blå ränderna som skvallrade om eventuellt innehåll. Pampers och Libero tycks vara överens om detta. Vi utvärderar för närvarande storlek tre på Libero, Pampers Active Fit och Pampers Baby-Dry.

H sitter stadigare och stadigare, men behöver fortfarande lite stöd. Han vänder sig från mage till rygg obehindrat när han vill. Ofta tycker han dock att det är bekvämare att gnälla så att föräldrarna vänder honom när han ledsnat på magläget. Han vänder sig också från rygg och till sidoläge, men inte runt på mage ännu. Han kan ligga på magen i babygymmet och sträcka sig upp för att slå på de hängande leksakerna.

Det största som hänt denna månad är dock skrattet. Från den nästan nyföddes små skrockanden i sömnen, till det vakna kluckandet vid tre-fyra månader har vi nu nått fram till ett tjutande gapskratt som är helt bedårande. Jag blir så glad och ofta även tårögd av denna glädjeyttring, glad för att han ser så oförblommerat lycklig ut, och tårögd över att denna lilla varelse inte alltid kommer att vara så oförstörd och oskyldig som han är nu.

Han kommunicerar mer och tydligare, visar att han vill bli upplyft genom att sträcka upp armarna, skiner upp som en sol när han ser någon av oss komma in i rummet, och gråter stora krokodiltårar om pappa inte har med sig flaskan när han förväntar sig det.

Allt som händer runtomkring verkar gå rätt in nu, han har svårt att komma till ro både för att sova och för att amma om det är någon form av liv och rörelse i rummet. Han är bråkig vid bröstet, släpper taget och ligger och vevar, slår, krafsar, river, drar och nyper med den fria armen. Om det är helt tyst och lugnt går det bättre.

Men han rycker till, sträcker upp armarna och skiner som en sol när B kommer in i rummet med flaskan. Stackars ratade tuttar. Jag hoppas det blir bättre när han vant sig med alla intryck.

Den femte månaden har också varit dreglets månad. Om behovet av dregglisar på grund av kräk minskat något så har det vägts upp av det ökade dreglandet. Det hänger långa strängar från pojken mest hela tiden. Allt ska också stoppas in i munnen, leksaker, kläder, mammas hår, föräldrarnas fingrar, papper, handdukar, ja allt han kommer över. Men inga tänder ännu…

De är med blandade känslor jag ser honom bli större och större. Det är fantastiskt att se hans framsteg och utveckling, samtidigt som jag känner ett styng av vemod varje gång jag ser honom ta ett steg bort från det lilla knytet som lades upp på mitt bröst. Han blir mindre och mindre min och mer och mer sin egen för varje dag som går. Men det är ju som det skall vara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *