Matintroduktion för litet matvrak

Matintroduktion för litet matvrak

Det går ganska fort framåt för H:s ätande. Han får nu en ganska stor portion gröt till frukost varje dag, och jag har så smått börjat introducera ett middagsmål vid 17-tiden om dagarna.

De flesta tips jag läst handlar om hur man ska få barnet att äta. Med H vet jag inte hur jag ska göra, för han äter allt man ger honom och sätter nästan aldrig stopp själv.

Å ena sidan är han bara 5 1/2 månad, men å andra sidan verkligen njuter han av att äta, han bara strålar så fort han begriper att det är mat på gång, och ser så stolt ut när han sitter i sin stol.

Och han ammar nästan mer och bättre nu än när vi körde bara ersättning och amning! Han är nästan aldrig frustrerad vid bröstet längre, och det känns inte som att han bara väntar på att få flaska. Frukostflaskan är helt borta, och middagsflaskan skippar vi oftast.

H:s matschema för närvarande ser ut så här:

Morgonmål: H vaknar i sin säng någon gång mellan 3 och 7 (oftast vid 5), tas upp i vår säng och sovammar fram till frukost.

Frukost: Gröt gjord på ca 1 dl vatten, 2 tsk hirsflingor, 2 tsk boveteflingor, 2 tsk mannagryn, ett gäng mortlade pumpafrön, en nypa gojipulver och en liten klick smör. Samt en kvarts till en halv riven eller mosad frukt som rörs i vid serveringen. Hittills har vi provat äpple, päron och banan. Allt har gått ner, men äpplet är mindre populärt än päron och banan (mindre sött, skulle jag tro). Smakar på allt jag äter till frukost. Ammar efteråt, men somnar oftast snabbt.

Lunch: Ammar och får flaska, ca 150 ml.

Middag: Potatispuré gjord på en potatis, lite av kokvattnet, lite finhackad persilja och en skvätt kallpressad ekologisk rapsolja. Ammar efteråt. Ev. lite ersättning om han inte verkar nöjd.

Kvällsmål: Ammar och får flaska, ca 150 ml.

Ibland får han ett nattmål kring midnatt när vi går och lägger oss, samma som kvällsmålet, om han ätit sämre än vanligt eller kräkts mer än vanligt.

När potatispurén är etablerad tänker jag addera lax eller kyckling och någon grönsak, kanske mosade ärtor, och fimpa middagsflaskan helt.

Så här ser det ut inför vår kommande lilla resa:

image
Grötblandning ”to go”

 

Vi har köpt några små låga plastburkar på 0,3 L (BPA-fria så klart!) som vi fyller med en portions frukostgrötblandning, så kan vi bara fylla på med vatten, micra och blanda i frukt och använda burken som tallrik.

Vi kommer att bo på lägenhetshotell med självhushållning, och räknar med att kunna ge H lite middagsmat från det vi själva äter. Eftersom vi nyss börjat med middag känns den inte så superviktig att vi packar speciellt för den. Vi vet ju att H gärna äter allt, så någon middagsmat kommer han allt att få ändå.

För att ytterligare stimulera H:s matintresse har vi även köpt en ”trainer cup” från MAM, som ska vara ett mellanting mellan flaska och pipmugg. Den är rekommenderad från sex månader, men H får tjuvstarta lite. Han har på två dagar inte riktigt klurat ut hur den fungerar. När jag försökte ge ersättning i den bara grät han, så det lägger vi på hyllan tills vidare. Däremot tycker han att det är kul att dricka lite vatten i den, som jag brukar ge till potatispurén, så det inte blir för torrt i magen. Men mest gnager han på nappen…

MAM trainer cup
MAM trainer cup

 

Mammakroppen fjärde månaden efter förlossningen

Mammakroppen fjärde månaden efter förlossningen

Jag gör samma sak här som med H:s månadssammanfattningar, går bakåt mot förlossningen för att få med tiden före bloggen.

Den fjärde månaden började jag bli mig själv igen, så smått. Tyvärr var vikten tillbaka på vad den var innan graviditeten också. Jag gick långa promenader, men utövade ingen annan motion.

Hormonnivåerna började normaliseras, på gott och ont. Ville inte längre äta enorma portioner av allt, men behövde mer sömn och började känna stress igen.

Känslan av att överkroppen var två meter lång och wobblande försvann, vilket jag gissar beror på att magmusklerna och de inre organen återtagit sina normala positioner igen.

Och så till den mer privata biten. Vi hade sex för första gången ganska precis tre månader efter förlossningen. Det gick rätt bra, skavde en del inledningsvis, men allt fungerade som det skulle. Dock inte riktigt läge för typ snabbisar i flykten ännu; underlivet (snippan? fittan? fiffi? Greta?) behövde hanteras mycket varsamt och försiktigt och försättas i rätt stämning för att vara med på noterna. (Tänk rosblad, levande ljus och massageolja.) Vilket gjorde att det med en bebis i huset inte blev av mer än en gång den månaden.

Vilket i och för sig inte störde mig nämnvärt, eftersom amningshormonerna bidrar till att sexlusten inte är på topp, direkt. B däremot – inte lika nöjd. Men det fick han leva med, eftersom det nu inte var hans könsorgan som trasats sönder och tråcklats ihop på ett inte helt perfekt vis för att vår son skulle komma till världen.

Liten anekdot som väl beskriver sakernas tillstånd. Gynläkaren som kontrollerar mitt underliv någon dag efter förlossningen: ”Oj, du måste ha varit väldigt svullen när de sydde ihop dig.”  Lägg till det barnmorskans summering efter att H kommit ut: ”Rektum exponerad, men intakt.”  Så var läget tre månader tidigare, så en ska inte klaga!

H:s fjärde månad

H:s fjärde månad

Jag dokumenterar lite baklänges nu, för att få med H:s liv innan jag startade bloggen. Det får bli en nedräkning tillbaka till förlossningen, helt enkelt.

Vid tre månaders ålder hade H börjat växa på sig: 61 cm lång och 5 260 g tung. Han flyttade för gott ut ur storlek 56 till förmån för storlek 62/68. Även Pampers blöjor fungerade i storlek 2.

Han fick tremånadersvaccinet, och det gick bra. Han grät en liten stund efteråt, men fick inga biverkningar.

Han började kännas allt stadigare i kroppen, och började kunna sitta upp i knät. Denna färdighet demonstrerade han genom att sitta i mitt knä en hel middag när vi för första gången åt middag inne i stan med ett par kompisar. Inte en chans att han tänkte ligga i en fånig liggdel när det fanns så mycket att se!

H börjar skratta högt, främst åt när man sänker ner sitt ansikte mot hans och säger något som låter kul. Blubb-blubb-blubb är det roligaste mamma kan säga! Han är mycket fascinerad av sina händer, har börjat gripa tag i saker ordentligt. Han börjar dregla en del, stoppar saker i munnen, och tränar rösten genom att tjuta högt som en liten papegoja eller apa. Magträningen börjar gå riktigt bra, och han får ett babygym att leka i.

Vi är på återbesök hos barnläkaren (bästa Alice!), och allt fungerar bra med H:s mage. Det går max 2-3 dagar mellan bajserierna, och oftast brakar det loss i blöjan varje eller varannan dag. Kräkningarna kvarstår dock ungefär som förut och han klarar av flaskor på ca 80-100 ml.

Han fick sina namn officiellt hos Skatteverket. Vi var någon vecka sena med anmälningen, men det var ingen som sade något om det. Han fick ett tilltalsnamn som är unikt för honom i vår respektive släkt, sedan ytterligare ett förnamn från vardera sidan (min pappas tilltalsnamn och B:s mellannamn som flera i hans släkt har) och mitt efternamn som mellannamn och B:s efternamn.

Vi är bara en enda gång på BVC under H:s fjärde månad, precis mot slutet, och då har han gått upp till nästan sex kilo och 63 cm. Det börjar kännas som att det har vänt, och vi börjar bli ganska bekväma i vårt föräldraskap.

Kaos igen

Kaos igen

Efter nästan en veckas frid har den här veckan hittills gått i kaosets tecken. H har inte sovit bra på dagarna, vilket har resulterat i en helt omöjlig unge på kvällarna, skrikig och gnällig och vild.

Idag har han dessutom kräkts ner hela mig och sig själv så pass att klädbyte var påkallat inte bara en, två eller ens tre, utan fyra respektive fem gånger. Eventuellt har han känts lite varm också. Och vi har fått byta fyra (!) bajsblöjor, två med normal konsistens och två som har varit lite grönaktiga och nästan torra, lite smuliga. (Ytterligare en sak man aldrig trodde om sig själv innan man blev förälder: det är mycket intressant att diskutera bajs. Så länge det är barnets.)

Jag introducerade potatispuré igår, och funderar på om det kan vara boven angående dagens magproblem. Men igår kräktes han inte mer än vanligt, och de första omgångarna bajs idag var ju helt normala. Och humöret och övertröttheten har hängt med sedan i förrgår. Kanske tänder på gång? Eller så är det en så kallad fas? Eller någon liten infektion?

Vi gick en långpromenad i eftermiddags, eller ja…jag gick och lilleman rullade fram i buffalon, för att hämta lillemans pass på polisstationen. Totalt varade promenaden en timme och tre kvart. H sov ungefär en kvart av hela den tiden, resten låg han och stirrade storögt på mig. Efter att ha petat fram den lilla skärmen på liggdelslocket så han kunde se mig. I en och en halv timme låg han alltså och bara psykglodde på mig. Det har varit så nu på sistone, han kommer inte till ro i vagnen, som han tidigare har sovit så bra i. Jag vet inte om det är vintern med skumpandet över is och snö och de ökade ljuden utanför vagnen av grus, vinterdäck och is, eller om det bara är hans för tillfället enormt stora intresse för allt som händer runtomkring. Jobbigt är det i alla fall, och jag känner mig dum om jag inte pratar och interagerar med honom när han tittar på mig, och kan tänka mig att jag också ser rätt dum ut där jag går runt och håller en monolog ner i en barnvagn.

Det småregnade, och jag kunde återigen konstatera att det borde finnas en särskild plats i helvetet för den som konstruerat Bugaboo Buffalos regnskydd. Herregud, hade det skadat att låta det vara någon centimeter större runt om? Fick som vanligt stå och slita och dra i fem minuter, med väl valda ord strömmande ur mungipan och svetten lackande under fleecetröjan, innan den satt på plats. Tur att det inte var kallare, för när det är minusgrader går det överhuvudtaget inte att få på för att det drar ihop sig i kylan.

Till slut har barnet i alla fall givit efter för tröttheten och somnat. Tyvärr måste vi snart väcka honom för ett kvällsmål, eftersom han kräkts så mycket i dag är det inte läge att hoppa över en måltid.

Nä, nu först en dusch för att få bort kräket i håret inför jobbdagen imorgon, och byte av lakanen som också drabbades av Mr. Kräk vid ett av klädbytena idag. Sedan krypa ner i sängen och amma lillpyret till sömns igen.

 

Förlossningsavund

Förlossningsavund

Vi var och lunchade hos en mamma från vattengympan idag, tillsammans med ytterligare en av plaskisarna. Så lyxigt att få lunchen serverad!

Den ena har nyligen fått sitt tredje barn, som dessutom är en sladdis, och känner sig väldigt klar med barnafödandet. Den andra fick precis som jag sitt första barn förra året, och är sugen på ett till. Det är jag med.

Jag riktigt längtar efter att genomgå en till graviditet och förlossning. Det låter kanske knäppt, men jag mådde så bra under graviditeten. Visst, jag hade dålig aptit, mådde illa och var väldigt trött. Men jag var så otroligt harmonisk till sinnet, lugn som en filbunke och helt immun mot stress. Jag gick omkring i min egen lilla bubbla där jag och det växande barnet i min mage var allt som betydde något.

Min kropp, min blekfeta kropp, som i alla andra avseenden lämnar så mycket att önska, lyckades bära ett barn i nio månader utan att några som helst problem uppstod. Jag kände mig frisk och stark, promenerade långa sträckor dagligen fram till bara den sista veckan innan BF.

Och förlossningen; vilken fantastisk upplevelse! Så mäktigt; jag kände mig som superwoman i flera dagar efteråt. Jag kämpade och övervann smärtan. Min kropp klarade av att föda fram ett barn utan medicinsk smärtlindring, precis som jag hade hoppats. Det kändes som att jag vunnit en olympisk guldmedalj, fast bättre, mitt pris var en liten pojke som (rent objektivt så klart) var den sötaste någonsin.

Nya bristningar både på huden och annorstädes till trots är jag mycket bättre vän med min kropp idag än förut. Den gjorde ju ett fantastiskt jobb när det verkligen gällde!

Och nyförälskelsen efteråt på det: jag var så kär i den underbara lilla varelsen som legat i min mage, och så kär i B. Minns hur vi satt i vår lilla bebisbubbla på BB-hotellet och bara log mot varandra och fnissade över att vi skapat något så fantastiskt fint.

Varje gång jag ser en höggravid kvinna blir jag avundsjuk på den fantastiska upplevelse som väntar henne. Jag vill göra om alltihop igen.

Jag sket på mig under förlossningen. Jag sprack rätt ordentligt. Jag förlorade rätt mycket blod. Jag hade smärtorna från helvetet i mitt underliv i åtta veckor efter förlossningen, för att inte tala om stinkande avslag. Jag vill ÄNDÅ göra om alltihop igen. Så fantastiskt är det.

 

Utan tvekan det mest fantastiska jag varit med om.
Utan tvekan det mest fantastiska jag varit med om.

 

Jobbdag igen, och missat sängdags :-(

Jobbdag igen, och missat sängdags :-(

Trots att jag jobbat ett par dagar i veckan nästan sedan H var nyfödd, och att jag med tre timmars restid per jobbdag har långa dagar, har jag hela tiden varit noga med två saker:

  1. Att H ska få amma innan jag går på morgonen. Tills han är färdig. Jag ska inte stressa hans morgontuttstund för att hinna till jobbet i tid, och
  2. att jag (utöver ett par påsar utpumpad mjölk) ska komma hem med någorlunda välfyllda tuttar på kvällen.

H:s dagar ska även när jag jobbar få börja och sluta tryggt i mammas famn med munnen full av varm mjölk. Både för hans och min skull. Kanske mest min och mitt mammaegos.

Idag blev jag lite senare än tänkt på jobbet, och glömde också bort lillemans tidigarelagda sovtid. När jag kom hem hade han nyss somnat efter en dag med övertrötthet och nästan ingen sömn. Låg där helt utslagen i sin mjuklift.

Och där satt jag med ömma spända bröst och en värkande längtan efter att få hålla om min lille skrutt. Som fortfarande inte har vaknat till det minsta under de två timmarna jag varit hemma.

B:s pappadag omfattade ett första försök att göra gröt och mata H med den. Tidigare har han ju inte ätit gröt varje dag, så B har sluppit undan i och med att jag är husets frukostkock när jag är hemma, och oftast också går upp tidigare. Tillagningen hade gått bra, men matandet hade varit knepigare, eftersom H har lagt sig till med en vana att köra in näven i munnen efter varje tugga för att känna efter och kanske peta ut lite mat igen. Svårt för en nybörjare, så B var vid måltidens slut full av gröt. Liksom pojken. Liksom bordet.

Sedan hade de pallrat sig iväg till öppnis för babygrupp och sångstund. Men det hade inte blivit någon sångstund för det var bara två barn där. B fick i alla fall lite fika och premiär för föräldraledighetsumgänge. Föräldragruppen på BVC är en utpräglad mammagrupp, och jag har ju även lite mammaumgänge från vattengympagruppen. Så jag tyckte gott att B kunde gå på babygruppen på öppnis, som jag ju inte kan göra eftersom det är på min jobbdag. Jag tror både far och son tyckte om att ha ett litet evenemang på dagen.

Sedan hade det blivit lite tokigt, för svärmor hade kommit på besök direkt när de kom hem från öppnis (på H:s sovtid kring två på eftermiddagen). Och då hade ju H såklart inte sovit. Vilket medförde att han inte kunde sova senare heller. Hallå, övertrött bebis!

Som precis somnat när jag kom hem. Snyft.

Jaha, ja (nya rön)

Jaha, ja (nya rön)

Ny forskning visar tydligen att det här med glutenintroduktion mellan fyra och sex månader ”under skydd av amning” är nys. Och här har jag tragglat med mannagrynsgröt i onödan. Tur att plutt tycker det är mumsigt i alla fall.

Det är otroligt vad rekommendationerna ändras hela tiden. Bara under min blygsamma tid som mamma (och blivande sådan) har det dykt upp nya rön beträffande paracetamol (”ät det för guds skull inte om du är gravid, och ge det inte till dina barn, för då får barnen en hel hoper bokstavskombinationer”), napp (”jodå, ge napp från födseln”) och nu gluten.

Eventuellt var det också nu som rekommendationen om smakportioner från fyra månader ändrades till smaksensationer från fyra månader och smakportioner från sex månader?

Och naturligtvis läser man om de nya rönen i tidningarna, för att sedan ändå få motsatta råd vid MVC/BB/BVC. Och där står man som mycket osäker, nybliven eller blivande förälder och vet inte vad man ska ta sig till. Man vill ju inte riskera sitt barn på något vis.

Jag undvek alla värktabletter under graviditeten, fick rådet att ta två alvedon och en varm dusch när jag ringde förlossningen för första gången, men det hanns inte med innan värkarna blev för täta så det sket jag i. Efter förlossningen däremot, åt jag alvedon som godis i tre veckor för fruktansvärda smärtor i underlivet. Det kunde inte hjälpas. (OT: Jag födde barn utan annan bedövning än kvaddlar, sprack rätt mycket på ett par olika ställen, och tyckte inte det var så farligt, men de där smärtorna efteråt höll på att ta livet av mig varje gång jag duschade eller satt ned på toaletten eller hukade. Fy fan vad det var hemskt!)

Napp väntade jag med tills ungen var en månad på BVC:s inrådan. Varför vet jag inte riktigt eftersom han ändå fick ersättning i nappflaska. Han var inte så förtjust ändå när han väl fick napp. Han hade ju utmärkta händer att suga på.

Och gluten har jag nu snällt matat ungen med i lagom och ökande portioner, också på BVC:s inrådan, tydligen helt i onödan.

Det som går som en röd tråd genom alla samtal man har med kvinnor som fött barn för 5, 8 eller 37 år sedan är att alla rekommendationer då var helt tvärtemot vad de är nu. Alla tror lite mer på de rekommendationer som gällde när de själva fick barn. Annars gjorde de ju fel, och det vill man inte erkänna, för då kanske man varit en dålig mamma och riskerat sitt barns liv och välmående eller i vart fall några IQ-poäng eller så…

Jaha, ja. Håhå, jaja. Det blir nog bra med den saken också.

 

Badpremiär

Badpremiär

Idag blev det så äntligen dags för H:s första babysim. Han var inte ett dugg rädd för vattnet, och verkade tycka att det var jättekul nästan hela tiden. Att flyta på rygg var ingen höjdare, men att ligga och sparka i magläge och vifta efter alla små bollar som flöt runt i bassängen var riktigt roligt.

Första lektionen gick ut på att vara en kort stund i vattnet, låta barnet flyta medan man höll upp det, både på rygg och på mage, och att hälla vatten över huvudet med en stril. Sedan sjöngs det en liten sång som jag gissar kommer att avsluta alla lektionerna.

Vi går på Aqualife på Sveavägen, och det var riktigt trevligt. Rent och fräscht och det fanns duschcreme, schampo och balsam i duscharna.

Det fanns ett receptionsutrymme där man kunde sitta och fika, och ett litet kök där de bjöd på fika och man kunde värma eventuell barnmat (bara man diskade efter sig).

Babysiminstruktören Therese var supertrevlig, och jag fick ett positivt intryck av alltihop. Det var bara fyra barn med idag, och de har en maxgräns på sex barn för att hålla grupperna små och låta båda föräldrarna vara med i vattnet. Det var varmt och skönt i bassängen och det var mysigt med en massa små bollar och andra leksaker som flöt runt.

Det enda negativa var att omklädningsrummen är lite trånga, men de har allt man behöver avseende skötbord för byte, på- och avklädning av bebis, och i duscharna fanns balja, uppblåsbara skötbordsunderlägg och en matstol i plast för tvätt och förvaring av barn under egen tvagning. I herrarnas omklädningsrum fanns bara ett skötbord, och i damernas två, så det kan vara bra att spana in hur fördelningen av barnen verkar bli.

Det skedde inga olyckor tack och lov, så jag har inte fått möjlighet att utvärdera de små babybadbyxorna från Dolphin som jag beställde från Linnéashopen. Söta är de i alla fall.

IMG_2218

Efteråt blev det inte lika kul, med en överstimulerad och övertrött bebis som INTE tänkte sova när vi kom hem, trots att han hade tvärslocknat så fort vi kom till bilen på hemvägen. Efter att både jag och B försökt med tuttar/nappar, täcken, vaggvisor, lugn andning och gud vet vad mer utan att ungen gjorde mer än ligga med uppspärrade ögon och utstöta någon sorts monotona ljud som var helt stört enerverande i två timmar, gick jag upp och lade mig i sängen med honom. Då var både jag och B helt utmattade.

Där låg jag och höll om H och höll ner hans fäktande arm med täcket, och han lugnade ganska snabbt ner sig och somnade. Problemet är att det gjorde ju så klart jag också…

Jag kan för övrigt meddela att det var precis vad som hände med vår romantiska lördagskväll. Vi fick avnjuta den fantastiska hängmörade entrecôten med några ugnsbakade småpotatisar, ett par gratinerade tomater, lite sjudna haricots verts och ett vitlöks- och persiljesmör tillsammans med en flaska barolo. Det var en liten bit av himlen, det var det. Vi njöt och var helt häpna över att livet med bebis kan vara så; att telningen somnar tidigt och man får avnjuta finmiddag på tu man hand.

Mitt i kaffet larmade dock min babymonitor-app om att H var vaken, och visst var han det. Jag gick upp för att se om det gick att söva honom med lite tutte, och ja, sen gick det som det gick. Mycket till romantik blev det inte. Men middagen var fantastisk!

Beträffande babysimmet tror jag det blir bättre för H nästa vecka när det blir den vanliga förmiddagstiden. Nu krockade babysimmet med hans (för tillfället) vanliga sovstund, och i kombination med alla nya intryck blev det helt enkelt för mycket för honom. Nästa gång kommer vi att vara hemma en stund före hans sovtid, så då borde han somna lättare och inte ha hunnit bli övertrött.

En förmiddag till skänks och utkörda från hemmet

En förmiddag till skänks och utkörda från hemmet

Vi är inga morgonmänniskor i vår lilla familj. Om vi ska vara någonstans före lunch är det en stor grej; vi måste ställa klockan, hasta upp för att slänga i oss frukost och springa runt som yra höns för att plocka ihop allt vi behöver. Ändå är vi alltid sena. Alltid.

Med detta sagt var det alltså inte helt optimalt för oss med babysim på lördagsförmiddagarna. Vi skulle alltså ta oss upp och iväg och in till stan, byta om och duscha och stå redo vid en bassäng med ett likaledes ombytt barn innan klockan ens blivit lunch.

Idag hade jag tagit mig upp, släpat upp barnet som inte fattade varför i hela världen vi skulle ut ur sovrummet för; han hade ju bara vaknat till för tuttbyte. Sedan kunde jag konstatera att vi inte hade vare sig bröd eller yoghurt hemma, och att jag var tvungen att slänga ihop bacon och ägg till frukost, för det var det enda som fanns hemma, samtidigt som jag gjorde i ordning H:s gröt. Jag lyckades sjasa upp B ur sängvärmen, vi åt och lyckades stå i hallen med pojken klar i babyskyddet och väskorna packade med badkläder bara en kvart senare än vi tänkt, och med god möjlighet att vara i tid vid bassängen. Jag hade till och med kommit ihåg att sätta på mig linser.

Då ringde telefonen, och det var babysimsarrangören som meddelade att de haft någon sorts klorläcka under natten, vilket skulle ta några timmar att åtgärda, och de ville inte chansa på något sätt med små barn. Kunde vi kanske tänka oss att simma söndag eftermiddag istället? Ja. Jo. Visst kunde vi det.

Mycket snopna stod vi där, all dressed up and nowhere to go. Vid en tid då vi i normala fall brukar ligga och morna oss i sängen. Vi kunde ju inte bara plocka upp och klä av pojken som satt så förväntansfullt i sitt babyskydd, så vi promenerade till affären och handlade istället.

När vi kom hem hann vi inte mer än hälla i oss lite kaffe så kom det folk över som skulle greja mer med B:s ljudanläggning. Kvinnor och barn gjorde bäst i att utrymma, så jag promenerade iväg igen, och gick de dryga tre kilometrarna till det närbelägna köpcentret. H sov så gott nästan hela vägen, med åkpåsen i babyskyddet och bara mössa, vantar och en sån där lös polokrage i ylle över de vanliga kläderna.

Väl där hann jag både gå på bolaget och Ica innan H vaknade till och ville ha mat. Vi gick till babyloungen och intog ett amningsbås. Efter att ha ammat skulle jag ge H en flaska vid haft med oss, men fick inte micron att fungera. H tyckte inte att det var någon hit att dricka kall ersättning, han blåste bubblor med den, och tuggade på nappen, men inte mycket blev drucket. Han hade dock annat för sig, för när jag lyfter upp honom har han en omisskännlig gulbrun liten halvmåne som avtecknade sig på bodyn över byxlinningen.

FAN! Nu var det alltså dags att för första gången behöva göra en totalservice ute i offentligheten, med nerskitna kläder och allt. Det gick i och för sig ganska bra, för det är så välutrustat och fräscht kring skötborden i köpcentret, men jag svettades rätt rejält när jag försökte få ihop allt. Sedan gick vi hem utan att ha gjort något roligare än handlat några flaskor vin och två paket kaffefilter…

Japp, en lördag i en småbarnsförälders liv blir inte sexigare än så (eller jo, det kanske den blir; vi får se). En rätt bra dag ändå på det stora hela. Nu ska vi se om H vill göra det till en rutin att somna vid åttasnåret för att låta föräldrarna äta middag i fred. I kylen ligger två bitar kött som ser helt stört bra ut. En flaska bra rödvin på det så kanske vi till och med kan börja träna på att göra syskon till H.

 

Bebiskaos

Bebiskaos

Vi blev till slut bara sex mammor med bebisar plus en storasyster i tvåårsåldern på vattengympaåterträffen. Det var nog tur att vi inte blev fler. Det var sånt kaos med mammor och bebisar överallt att jag till och med glömde servera kakan jag stått och bakat tidigt imorse. Men det var väldigt kul att se alla mammorna igen, och alla söta bebisar. De är såna små personligheter redan nu.

H blev lite gnällig efter en stund, troligen för att han behövde sova middag, men inte kunde slappna av i kaoset. Efter att alla mammor gått hann jag inte mer än söva honom, så kom en bekant till B över för att fixa med B:s ljudanläggning. Då blev det såklart fart på H igen. Jag fick honom att sova en halvtimme på seneftermiddagen, men sen krockade sömnigheten med hungern.

Så här trött var H efter att alla gått.
Så här trött var H efter att alla gått.
Efter fem minuters sömn gick armarna så här.
Efter fem minuters sömn gick armarna så här.
Efter att det kom fler på besök var det roligare att leka.
Efter att det kom fler på besök var det roligare att leka.

Nu har jag precis sövt honom igen. Kanske sover han för kvällen nu? Det hade varit en win-winsituation; ungen får sova ut efter en hetsig dag, föräldrarna får käka fredagsmiddag ifred och alla blir pigga och glada till morgondagens babysimpremiär.

EDIT: Nu är klockan efter midnatt, och han sover fortfarande. Om han ska börja somna vid åttatiden om kvällarna kommer vi ju att fullkomligt bada i tid! Fyra timmar varje kväll till att umgås som par, städa och göra annan nytta; kan det verkligen vara på riktigt?