Trysil – dag 2

Trysil – dag 2

Vi börjar komma in i semesterlunk. Trodde jag, i alla fall. Åt frukost, V somnade i vagnen. Storbarnen fick leka i lekrummet en stund.

Natten var prövande. Med V som vaknade 00:30 och sedan härjade på tuttarna på ett missnöjt vis. Sedan började L rulla emot bebis, vaknade till och blev kränkt över att flyttas nära pappa, och började sparka mot bebis. Sedan var klockan 03, och H kom trippande. Före 04 sov jag nog igen, men vid 06:20 vaknade barnen för morgonen.

Så jag tänkte rulla tillbaka den sovande V till rummet. Lägga mig och sova middag i sängen med L. Men V vaknade. Och ville inte somna om. På hela dagen. Farmor kom tillbaka efter att ha lämnat H på skidskolan, och erbjöd sig att passa henne lite så att vi fick sova. Men det blev bara en liten stund, sedan vaknade L och hörde att H kom tillbaka från skidskolan.

Vi gick till badet medan farmor hade V, sedan åt vi middag på hamburger/bowling-restaurangen. Jag och L avvek direkt efter varmrätt, eftersom vi båda desperat behövde sova. V hade ÄNTLIGEN slocknat i sin vagn, och fick stanna kvar med sällskapet.

Nu är det natt, och jag har legat vaken i ett par timmar efter att ha tagit upp V för nattens amningspass. Ska försöka somna om, men tror bebis har bajsat, så måste nog styra i det först. Hon fick rätt mycket ersättning igår, tre ”hundraflaskor” efter att ha varit nöjd med bara en flaska om dagen i några dagar med mycket amning. Det är sällan hon får flaska mer än två gånger de dagar vi är tillsammans hela tiden, men det varierar så klart. Vissa dagar är hon hungrigare än andra.

Trysil – dag 1

Trysil – dag 1

Första dagen på plats mest acklimatiserade vi oss.

Testade frukostbuffén. Hyrde skidor och annat till H, släppte iväg honom på första skidskoledagen och tog en liten sova-middag-promenad med de andra i vagnen. Ingen vagn går ju obehindrat på snöiga skidbacksområden, men det gick ändå bra att ta sig fram med Thule Urban Glide2 Double.

H hade haft roligt, men behövde tydligen öva mer på sina ”pizzor”, vilket vad jag förstod var Valle-språk för det jag lärde mig som ”schneepflug”, snöplog, i Österrike den där gången jag gick i skidskola med en 11-12-veckors-H i magen, för fem år sedan.

B åkte skidor medan H var i skidskola. Alla gick till badet på eftermiddagen, utom jag och V. För jag fick en stresspanikkris över tanken att gå till pool med bebis och L, även om vi var flera vuxna. H har ju fått lite självbevarelsedrift, men fröken L? Not so much.

Vi blev sena till middag och fick dela upp oss för att få bord. Vår lilla familj fick pasta/pizza igen, medan övriga testade den enklare á la carte-restaurangen. Sedan sov vi.

Det gick för övrigt rätt okej att sova med båda tjejerna i sängen. Bebis sov i sin Yoyo tills det blev tuttedags, och sedan samsades vi alla fyra i dubbelsängen. Det hjälpte ju att den var 2,10 och utan skarv. Jag sov med ett öga öppet för att inte L skulle rulla över eller sparka V, men jag är ju van att sova lätt när vi samsover.

På morgonen ville L hämta napp och filt till lillasyster, ”Nu bebis glad!”, och lägga sig bredvid henne.

Första resdagen med lilla V – packningssammanbrott och en bajskatastrof i Dala-Järna

Första resdagen med lilla V – packningssammanbrott och en bajskatastrof i Dala-Järna

Så packade vi ihop oss för vår första resa som trebarnsfamilj. En vecka i Trysil med B:s familj hägrade.

Det blev trångt i bilen, var det första vi kunde konstatera. Vi har lyckats hitta en kombo av tre stolar som går att skohorna in på rad i baksätet – Maxi-Cosi Pearl XP med Family Fix-basen åt L bakom förarplatsen, Maxi-Cosi Cabriofix åt V, fastspänd med bälte i mitten bak, och sedan en BeSafe iZi Flex Fix i-Size till H, framåtvänd bältesstol. Och det går preeeecis.

Och pappan står och svär och skakar av frustration när allt äntligen är på plats. Han skriker på mig, jag skriker på honom och barnen skriker på allt medan vi färdigställer den sista packningen av bilen. Bebisen är trött och vill komma till ro och gastar ända tills vi åkt iväg. Då somnar hon. Sedan somnar V, men först efter en stund. H är vaken nästan ända till lunchstoppet på Dala-Järna Hotell.

Jag läste om stället på nätet; att deras lunchbuffé skulle vara ett trevligt hemlagat alternativ till snabbmatställena mellan Stockholmstrakten och Sälenfjällen. Vi hamnar annars alltid på donken i Ludvika, eller på hemsk-kantinmats-stället Flottaren i Vansbro, så vi var redo att testa något nytt. Bebis satt rätt nöjd i bilstolen, medan jag åt TRE portioner färsbiffar med pepparsås och potatis. Den första för vanlig hunger, den andra för amningshunger, och den tredje på rent okynne. Verkligen gott och sådär gammaldags hemlagat, i en sån där superenkel och helt ostajlad miljö som inte är mycket för världen.

Barnen åt en del ris (båda), kokt potatis (bara L), majs, oliver och bröd med smör. Som hemma, ungefär…

Bebis började kinka mot slutet av måltiden. Jag kände mig inte helt bekväm med att amma där, men det var bara ett sällskap kvar utöver oss, och lunchen var på väg att stänga, så jag tänkte sätta mig med ryggen mot de andra.

Det blev dock lite fördröjt, för bebis var omisskännligt blöt på kläderna på ena höften. ”Kissläckage?” tänkte jag förhoppningsfullt, innan jag såg den gula tonen på fläcken, och kände en doft av sur bulldeg. Bajskatastrof.

Som de rutinerade trebarnsföräldrar vi är hade vi såklart ett ombyte till den lilla i skötväskan. Nehej, inte det? Oookej… Ganska rutinerat och relativt obrytt fick vi dock in den lilla på toaletten, som saknade skötbord. Som en väloljad maskin samarbetade vi – en höll upp bebis, en tog av blöjan. En spolade av bebis i handfatet, en gjorde sig av med blöjan. En höll upp bebis, en torkade henne med en spylapp från Ikea och satte på en ny blöja, och det som kunde räddas av kläderna. Strumpor, mössa och en dregglis…

Sedan gick jag och satte mig och ammade med den tjusigt ekiperade bebisen i famnen, medan B sköljde ur bajsiga kläder i handfatet. Alla hennes kläder låg i min resväska långt ner i packningen, och med 17 mil eller så kvar att åka var vi glada över hennes fleecewrap i bilstolen.

(En behändig sak från Lodger, som jag Traderafyndade inför L:s ankomst, som en tjock fleecefilt med öppningar för stolens bälte, som sedan kan vikas in över bebis, eller lämnas öppen. Bra att ha öppen i den varma bilen, och sedan bara vika över när hon ska bäras ut i kylan, och med dragsko så att överdelen går att göra till en ganska tätslutande ”luva”.)

Det blev en skrikfest kring Malung också, och vi fick till slut stanna utanför Hjulslätts gårdsbageri för att panikamma på parkeringen. Detta ställe har nämligen ALLTID stängt en halvtimme-trekvart innan vi kommer dit, det slår aldrig fel. Men sen gick det ändå rätt bra, med bara en liten stunds skrik till.

Pappan var stressad och tyckte att det ju var typiskt att tredje barnet inte skulle kunna åka bil, när det nu gått så bra med de övriga, och jag fick stilla påminna om en skrikfest just på väg till Trysil när H var ett halvår eller så, och ytterligare en året därpå, och L:s otröstliga skrik hela vägen från Ikea i Uppsala och hem vid minst två tillfällen. För en första heldagsresa vid bara 3 månaders ålder tycker jag att det gick riktigt bra för V.

Till slut var vi framme, och kunde ansluta till svärmor och farbröder på Radisson Blu Resort, ett systerhotell till Radisson Blu Mountain Resort, som vi besökt ett flertal gånger. Detta är ”storasystern”, beläget nere i dalen vid turistcentret, och med flera restauranger och större inomhusbad.

Vi har hyrt en enda jättelägenhet med plats för oss alla: sex vuxna och tre barn. Vårt rum med jättedubbelsäng och badrum en suite, med dörr efter badrummet att stänga ut mot resten av lägenheten. Ytterligare ett rum med dubbelsäng, och sedan två rum med våningssängar, enkelsängar med en smal överslaf. H får kampera med farmor och sova i överslaf, medan vi får försöka samsova med båda tjejorna.

I övrigt en superlyxig och rymlig lägenhet, med självförsörjningsmöjlighet och stooora sociala ytor. Recension kommer förhoppnigsvis i en blogg nära dig någon gång snart…

Vi fick en tjänlig middag på pasta/pizza-restaurangen. V sov i Babyzen Yoyo, som blev den utvalda hotellvagnen, och övriga barn hölls i schack med paddor.

Första skidsemestern med tre barn! Håller tummarna för att detta ska gå bra.

Vart jag tagit vägen

Vart jag tagit vägen

Morr’n morr’n! Här är jag, och klockan är några minuter efter fem. Jag har just varit uppe och givit L en grötklämmis och satt på teven, medan V ropade mig åter till sängen.

Morgonbestyr. Normalize breastfeeding eller whatever.

Eller ska jag vara ärlig så är bilden från igår. Men det ser likadant ut idag. Och jag är sååå trött.

Det är illa nog att sova som en kratta för att jag ammar hela natten, och bebis börjar slåss och grymta en gång i halvtimmen för tuttbyte. Men det här att det kommer ett annat litet fanskap och hoppar på en själv och bebis, (vilket får varje uppvaknande att ske i full panik när en försöker skydda litet huvud, armar och ben), när en väl sover klockan fem på morgonen, det är banne mig tortyr.

Och nu menar jag ”litet fanskap” på det allra kärleksfullaste vis. Men L:s dygnsrytm är verkligen helt inkompatibel med alla andras. Ett tag där runt jul verkade sex-halv sju ha blivit det nya fem-halv sex, och det var så skönt. Men nu är vi åter i gamla hjulspår.

Jag nattade storbarnen igår och sov i två omgångar på kvällen. Sedan var jag vaken till halv två för att få lite egentid, och då vaknade bebis för amningspasset. Cirka tre timmars krattsömn plus ett par halvtimmars nattningssömn igår kväll. Kanske får jag ett par timmars orolig snooze nu, med bebis i sängen, lyssnandes efter L:s göromål.

Än så länge kollar hon snällt på teve. (30 minuter nu.) Men hon hittar ofta på något jäkelskap – kladdar tandkräm i badrummet häller ut MIG-spelet i soffan eller river köket i jakt på mat när klämmisen inte längre förslår.

Och så kommer hon att komma med bajsblöja. Same procedure every morning. Och jag vet tammefan inget värre än att halvdöd masa mig upp för att ta hand om bajs, medan bebis skriker.

Jag startade en rutin med att ha köket glänsande fläckfritt och kaffebryggaren laddad varje kväll vid läggdags, för att lite grann lätta upp i den rena misären. Men jag har blivit för trött för att upprätthålla den på kvällen, alternativt så hinner bebis börja gasta innan jag hunnit förbereda mig på sänggående. Stödet från andra hushållsmedlemmar är otillräckligt.

Tyvärr vägrar barnet också att gå och väcka sin pappa för att få hjälp med teve och bajsblöja, för tro mig, det har jag försökt med.

Nu är det i alla fall helg, och jag slipper gå och jobba i detta tillstånd. Men det väntar en hel dag med trebarnskaos och skrik, samtidigt som vi ska packa för en veckas skidsemester.

Det svider så bakom mina ögon. Kommer jag någonsin att få sova igen?

EDIT TIO MINUTER SENARE.

Jojo. Mycket riktigt. Jag hörde ljud av fupplande. Hon hade fått fatt på ett Yatzy i en plåtburk, en kortlek och ett UNO från skåpet med trasigt lås. Satt i en sky av bajsodör och plockade med tärningar, efter att ha rivit sönder UNO-kartongen och spridit ut kortleken i varukorgen på Yoyon.

Just den här morgonen såg dock lilla mor tydligen så oblid ut att barnet sökte sig nerför trappan medan jag plockade spelkort. För att försäkra mig om att inte få skitungen (bokstavligen) i retur masade jag mig ner efter henne, och sade till den sovande högen i vår tidigare gemensamma säng ”Hon står där med bajsblöja. Varsågod.” Det är kärlek det.

Och så var hon tillbaka igen. Skanderande ”Sätt på lite Greta Gris!”
Minus bajsblöjan i alla fall.
3 år sedan.

3 år sedan.

Facebook påminde mig. Om att den 13 mars för tre år sedan åt vi lunch på en hamburgerrestaurang här i småstan. Farmor var med, och postade den här bilden av H.

Ett och ett halvt år gammal. Alltså. HUR SÖT? Vart har de där små knubbkinderna och korvfingrarna blivit av? Nu är han en lång och gänglig fyra-och-ett-halvt-åring. Målbrottet nästa.

Anledningen till söndagsutflykten var att vi var på husvisning. Jag skrev om det här.

Kvällen innan hade jag instagrammat detta:

Visa det här inlägget på Instagram

Barnet har somnat. Vi har rosa drinkar, chark- och ostbricka till middag, bubbel på kylning och #mello på teven. Äntligen lördag!

Ett inlägg delat av Allt enligt A (@alltenligta)


Det var kvällen då L blev till, minsann. 😉

Tre år senare bor vi här i huset vi tittade på, och har hunnit få två döttrar?

Inte klokt på en fläck.