Föräldraskap, teori och praktik

Föräldraskap, teori och praktik

Jag hittade ett inlägg jag skrev i somras, men som inte blev mer än ett utkast, om vilken skillnad det blivit i teori och praktik. Det här var alltså innan lillasysters ankomst, men hon kan nog få ett eget inlägg framöver, om hon bara börjar sova på dagarna någon gång…


Under de nio månader jag bar H i magen hann jag, precis som alla andra blivande mammor, fundera en hel del på hur jag ville vara som förälder.

Det jag kom fram till var att jag ville vara generös med kärlek och närhet, ge goda förutsättningar för en hälsosam livsstil genom bra och ren mat, och värna om miljön för att ge bättre möjligheter för kommande generationer. Jag ville vara snäll, men bestämd, så att mitt barn skulle få rimligt satta gränser men utan att dessa skulle beivras med hot.

Min sinnebild var nog lite att jag skulle stå framför spisen och laga hemgjord ekologisk barnmat med ungen i en sjal på höften eller ryggen. Ett tag funderade jag till och med på tygblöjor, även om jag där insåg mina egna begränsningar tämligen snabbt (alldeles för bekväm och lat). Jag och mitt barn skulle vara nära, nära. Hela tiden. Jag skulle helamma så länge det bara gick och försiktigt introducera mat.

Så här nästan två år in i moderskapet kan jag konstatera att det inte blev riktigt som jag tänkte mig.

I min ursprungsfamilj är alla ganska känslomässigt distanserade. Vi varken pussas eller kramas särskilt ofta, uttrycker ytterst sällan ömhetsbetygelser, och har i princip aldrig öppenhjärtiga samtal med varandra. Så vill jag inte ha det; jag trivs bäst med en varm atmosfär där man pussas och kramas och säger ”JAG ÄLSKAR DIG!” i parti och minut. Och visst överöser jag H med kärlek, men jag vill också ha min kropp ifred en del, och vill inte ha honom på mig jämt. Sjalbärandet var inte riktigt för mig, utöver precis i början. Om H inte protesterade fick han sedan gärna sova i vagnen eller mjukliften eller leka själv på golvet.

Däremot fanns det inte på världskartan för min del att han skulle behöva sova i eget rum. Och det har han ännu inte gjort. Vi ska snart inreda ett litet ”back room” till vårt sovrum med en juniorsäng och lite mys till honom, och se om han är redo att i vart fall somna själv om kvällarna. Men dörren till vårt rum, bara en meter från hans säng, kommer att stå på glänt så att han kan komma in till oss precis när han vill. Sedan har han halva vardagsrummet på övervåningen som lekrum istället, så ett helt eget rum för både sömn och lek kommer nog inte bli aktuellt förrän om flera år. Min tanke om närhet har således i vart fall behållits beträffande sovsituationen.

Någon lektant kommer jag nog heller aldrig att bli. Att sitta på golvet och leka med bilen han tilldelat mig, eller sitta längre stunder och läsa ”Örnis bilar” om och och om igen, eller sjunga ”Krokodilen i bilen” för sjuttioelfte gången… Det tråkar ut mig. Jag kan tyvärr inte förmå mig själv att hitta den där glädjen i att samspela med barnet som jag tycker att jag borde känna. Jag vill sätta mig i fåtöljen och slösurfa på paddan eller bläddra i en tidning och betrakta barnets lek på några meters avstånd. Det får jag förstås inte.

Amningen gick ju inte riktigt som jag tänkt mig, och det blev en 50/50 ersättnings-/tuttekombo det första dryga halvåret. Sedan fortsatte jag för all del att delamma efter att ersättningen bytts mot mat och fram tills han var drygt ett och ett halvt år, då jag var gravid igen och inte orkade mer. Så amningens längd blev ungefär som tänkt, om än inte mängden. Amningsavslutet blev helt otraumatiskt med en gradvis nedtrappning och till slut slutade han efterfråga det, och har inte haft något som helst intresse för tuttarna sedan dess.

Det här med mat fick annars en ganska bra start, med en hel del hemlagat och ekologiskt, som pumpapuré och kycklingbollar. Men även mycket mer burkmat än vad som var tänkt (dock ekologisk). Det var så mycket enklare att bara plocka fram burken, micra en stund, och mata, än att stå och koka/ugnsbaka och puréa. Välling och industrigröt skippade jag helt, till förmån för hemgjord gröt och tutte. När han slutade låta sig matas men ännu inte kunde äta gröt själv gjorde jag grötbars.

Men någon gång därefter gick allt åt skogen. Det visade sig att barnet inte hade något intresse alls av att äta min fina hemlagade mat efter att puré-/burkeran gått mot sitt slut. Han ville äta pannkakor. Och falukorv. Med makaroner. Köttfärssås med spaghetti. Och kanske fiskpinnar. Det mesta dränkt i ketchup. Alla mina förnumstiga tankar om att ”bara barnet vänjer sig från början vid det vi vuxna äter så kommer det att gå bra” visade sig inte alls stämma överens med vad barnet tyckte. Han ville äta klassisk barnmat. Och mackor med ost och skinka.

Och när barnet petat i maten ett par dagar i rad ger vi honom precis allt vad han vill ha, bara han ÄTER. Jag kan inte ens fatta hur det kan ta så hårt på mig när han inte äter (hur många välnärda barn i Sverige dör på grund av matvägran?), och hur glad jag blir när han rensar tallriken. Även om det är vitt ris och kycklingspett från thaikiosken istället för något mer näringsriktigt och hemlagat.

Han älskar salta pinnar och bubbelvatten. Och när han står vid skafferiet och pekar och ropar ”PINNA!” eller skjuter iväg sitt mjölkglas, pekar på mitt glas och säger ”TOOP-EH-TOOP!” (betyder tydligen bubbelvatten) säger jag sällan nej. Allt för husfriden.

Han får äta godis och kakor då och då, eftersom barnet tydligen har ett sjätte sinne som berättar för honom när något sött finns i närheten, och föräldrarna eventuellt försöker smussla med det. Häromdagen tog pappas fru G fram en kaka ur kylskåpet i deras kök. H befann sig i andra änden av lägenheten. Men det hördes genast ett ”Kaka? Kaka. Kaka! KAKA!”, och barnet kom rännande. Blev ännu mer förtjust när kakan serverades med glass, som han genast satte i sig, och ropade ”MEAH GASH! MEAH GASH!”

Jag hoppas fortfarande på att han kommer att lära sig äta riktig och varierad mat. Men har insett att om det sker, så blir det på hans villkor. Jag kan bara fortsätta att erbjuda saker, och hoppas att han bestämmer sig för att smaka, och kanske tycka om.

Så ja, summa summarum får jag ge mig själv 3 av 5 stjärnor vad gäller uppfyllande av tidigare planer för föräldraskapet. Men det blev faktiskt rätt bra ändå.


Tills lillasyster kom och ställde allt på ända. Min nuvarande mammarating såhär ett drygt halvår efter att jag skrev det ovan,  avseende målbild vs. verklighet, skulle jag nog sätta till 2/5 vad gäller H, och 3/5 vad gäller L…

En normal dag?

En normal dag?

Igår hade vi en helt fantastisk dag. Lillan var plötsligt som det som i mitt sinne är en helt vanlig, normal bebis.

Hon bajsade vid amning på morgonen, och för första gången i hennes liv var det fjärde dagen i rad med nummer två i blöjan. Alla hade sovit ganska länge, och när vi åt en sen frukost, som övergick i en lång fikastund, låg hon och sov i vagnen i ett hörn av köket.

Redan kvällen innan hade hon överraskat med att sova i vagnen medan vi föräldrar firade 8,5 år tillsammans med en middag bestående av god biff med haricots verts…ugnspommes och burkbea. Sånt en får hemfalla åt när en inte kan räkna med att få stå ostört och laga mat en halvtimme eller så… (Direkt efter sista tuggan kom dock storebror gråtande ut från sovrummet och klagade på ont i örat, så kvällen fick ett abrupt slut.) 

Fredagen i bilder: Barnvagnspromenad i eftermiddagssolen, små bomullsflanellfiltar från Kids Concept, fyndade från Babyland i samband med nappinköpet: tre 2-pack för 49 kr/st, och en snabb fredagsmiddag med ugnspommes och burkbea – en riktig festmåltid när den ackompanjerades av två sovande barn!

Vi väntade middagsgäster till kvällen igår, och behövde göra i vart fall övervåningen någorlunda presentabel. Och lillasyster, hon  sov två omgångar i vagnen under dagen, en längre och en kortare, för att sedan chockera genom att utan föregående gråt helt sonika somna i bärsjalen medan jag dammsög! Hon låg också i vagnen ett par vändor och bara tittade på oss, blåste salivbubblor, ”pratade” och slog efter några leksaker jag lagt i vagnen.

Självklart förekom gråt och skrik och långa amningspass i soffan också, hon är ju en bebis trots allt. Men hon sov middag och var nöjd och låg och jollrade! Det var den första liksom balanserade och bara …bra…dagen vi haft tillsammans.

Att hon på kvällen sedan bara ammade ett par gånger under middagen (som ändå var tre rätter plus ost), var en ren bonus. Resten av tiden satt hon, för det mesta helt nöjd, i famnen på mamman i den besökande familjen. Hon till och med tog napp (efter enträget trugande), och somnade i besökarens famn. Jag var alltså i det närmaste helt bebisfri en hel kväll. Och det var helt underbart, efter den jobbiga period vi haft.

Gästerna var våra nästangrannar, som är i vår ålder, men har varit ett par nästan dubbelt så länge som vi, och har två barn som är 14-15 respektive 12 år. Såvitt vi vet är de ”klara” med barnalstrandet, och det finns verkligen inget bättre än att ha föräldrar med äldre barn omkring sig när en själv har små barn. Rutinerade päron, utan planer på fler egna småttingar, som tycker det är jättekul och mysigt att få låna mindre barn ibland. En gudagåva för dem som är mitt i småbarnsträsket, och gärna lånar ut sina små ibland!

Middagen bestod av laxtartar på rökt och rå lax, toppad med forellrom och tryffelchips och en fänkåls-/äppelslaw på sidan till förrätt, helstekt renytterfilé med champinjonsås och potatisklyftor till varmrätt, några olika blåmögelostar, och slutligen en dessert med tre små godbitar (helt färdigköpta) i form av en minibiskvi, en liten chokladkyss med pistage och torkad jordgubbe och en liten skopa hallonsorbet.

Storebror lekte med sin favorit, 12-åriga J, och slocknade till sist i soffan sent på kvällen.  Av nattens örononda verkade inget finnas kvar igår. Veckans förkylning dröjer sig bara kvar som lite snor och hosta, men han är pigg och febrerfri sedan ett par dagar. Lilla L har dock tyvärr börjat snora och hosta lite, just när jag hade börjat tro att hon skulle klara sig undan. Men än så länge verkar det inte så farligt.

Det var en lyckad lördag, som gav mig hopp om en mer normal tillvaro så småningom.

 

Byta blöja med Von Rosen-skena

Byta blöja med Von Rosen-skena

Vi är nu hela fyra veckor in i den period om sex veckor som – om allt går enligt plan – lilla L ska ha Von Rosen-skena för att stabilisera hennes höfter.

Och skenan är faktiskt helt oproblematisk i jämförelse med mycket annat med L. Som att hon inte sover middag på dagarna annat än i min famn (eller ibland i en rullande vagn) och bara vill ligga själv i vaket tillstånd ytterst korta och få stunder om dagen, och inte vill sitta i bärsjal eller ta napp. Har jag gnällt över detta redan? Klart jag har, men det är en så överskuggande del av vår tillvaro nu att det får vara så. Jag sitter helt låst hela dagarna, annars skriker hon sig illröd.

Detta om detta; det jag ville komma till i detta inlägg är att vi nu är rutinerade vad gäller att byta blöja på ett barn i Von Rosen-skena. Det tog oss några veckor att få till det bra, så jag tänkte dela med mig av proceduren, ifall att det någon gång nu eller i framtiden trillar in en nybliven förälder här, med ett litet barn som nyss blivit en liten sköldpadda 🙂

(OT: Jag gillar smileys och emoticons och emojis och allt vad de kallas, men hur tusan ska en tänka med interpunktionen, egentligen? Ska en emoji placeras före eller efter punkten, eller är emojin att se som en punkt i sig själv? Ovissheten stör mig varje gång…)

Bilden nedan visar påtagning av ny blöja. Efteråt kommer lite tips på avtagande av smutsig blöja, men dem låter jag vara oillustrerade av trevnadsskäl.

Okej, here it goes!

  1. Lägg blöjan på plats över bebisens framsida.
  2. Peta in snibbarna och överkanten mellan midjedelarna på skenan och bebisens sida. (Steg 1 och 2 kan hoppas över, men är rätt bra att ha gjort om en vill att ev. kiss under bytet inte hamnar på skötbordet.)
  3. Vänd bebis över på mage.
  4. Peta in de bakre snibbarna mellan ovandelen av benskenorna och bebisens rumpa/höfter.
  5. Dra snibbarna in mellan midjedelarna och bebisen sida, och bakdelen av blöjan in under skenans ryggdel så gott det går. (När bebis ligger på mage brukar det bli en del luft mellan skenan och huden, så att en kan peta in fingrarna under för att få blöjan på plats.)
  6. Vänd bebis på rygg igen.
  7. Passa på att prata lite med bebis, gör lite roliga ljud, och annat som en normalt sett gör vid blöjbyten. Pussa lite på magen och lek ”det kom en liten mus” eller ”baka, baka liten kaka”, och allt sådant en gör med en vanlig bebis.
  8. Glöm inte att din bebis är en vanlig bebis, även om närvaron av skenan kan skapa en delvis reell, men kanske ännu mer upplevd, fysisk distans till den där mjuka lilla bebiskroppen. I vart fall jag har känt det som att L:s kropp är mindre ”min” än vad storebrors var när han var spädis, och att jag har lite svårare för att pyssla med hennes hygien och kroppsvård, eftersom skenan sitter där och tar henne i anspråk. Så gosa på, och smörj in med babyolja, gör babymassage o.s.v. så gott det går, skenan till trots.
  9. Avsluta med att kontrollera att blöjans innerkanter sitter som de ska runt ljumskarna och bakåt, peta in de främre blöjsnibbarna och dra fram de bakre för att tejpa fast blöjan. Klart!

Och det där med att ta bort smutsiga blöjor, då?

En kissblöja brukar jag bara dra bort med bebis liggande på rygg. En hand under rumpan – en får aldrig lyfta upp rumpan på en ”luxbebis” genom att lyfta och dra i fötterna/benen! – och bara dra nedåt.

Bajsblöjan öppnas försiktigt med bebis i ryggläge. Jag använder våtservetter, och torkar av så långt neråt det går. Sedan rullar jag ihop den främre delen av blöjan tight, och håller fast den medan jag vänder bebis över på mage. Därefter lirkar/drar jag försiktigt ut blöjan med en våtservett redo, och torkar sedan rent överallt. Ibland behöver en lirka in en våtservett under skenan, och det brukar gå bra i magläge med ett finger ”klätt” i våtservett.

Vid byte av bajsblöja hoppar jag ofta över stegen 1 och 2 ovan, och börjar sätta på en ny blöja bakifrån, för att efter vändning gå igenom framsidan med våtservett igen innan blöjan stängs. I brådskan att få bort en redig bajsblöja kan den första torkningen i fram nämligen bli lite väl översiktlig 🙂

Och ibland, när bebis är arg och/eller jag är trött och/eller lat, sätter jag blöjan på ”utsidan”, runt rumpdelen av skenan och med snibbarna runt mellan midjedelarna och lårdelarna av skenan. Mycket snabbare byten, men större risk för läckage och gegg under skenan.