Extrainsatt gnällinlägg – när ska jag få soooova…?

Extrainsatt gnällinlägg – när ska jag få soooova…?

Den lilla marodören tycker numera att det är helt okej att ha som rutin att vakna FÖRE KLOCKAN FEM!?! WTF!?!

Själv drabbas jag av boandeinstinkt om kvällarna, samtidigt som jag bara måste bingea Grey’s anatomy. Igår skulle jag bara se klart ett avsnitt till när klockan var 23. Då hade jag tänkt sova. Men sen var jag bara tvungen att hänga lite tvätt. Och gå igenom högarna med ren tvätt för att få klart barnens packningar tills när bebis kommer. Så när jag väl somnade var klockan säkert närmare halv ett.

Och kvart i fem kom tvååringen krypande upp i sängen och ville inte alls sova mera. Söt som socker ville hon pussas och kramas, säga ”Ässkar dig!” och sjunga ”I ett hus vid skogens slut”. Men inte sova.

Varvid jag inte kommer få något gjort på jobbet, eftersom jag kommer att somna över skrivbordet så fort jag kommer dit.

Såå trött! Varför kan ungen inte sova? Bara att få en halvtimme fram till kvart över fem eller rentav en timme fram tills klockan ringer kvart i sex känns som en avlägsen dröm vid det här laget…

Det svider bakom ögonlocken. Jag sitter i soffan, kollar musikhjälpen på SVT i väntan på att morgonnyheterna ska börja, och har inte ens orkat göra kaffe. Barnet sitter bredvid och YouTube-knarkar på ipaden. (Måste avinstallera den appen igen, för barn kan uppenbarligen inte hantera den.)

Okej, jag vet ju att det jag kan göra är att sova på kvällen. När barnet sover. Men jag vill och behöver ha lite vaken vuxentid hemma också, för när barnen är vakna får jag varken se på teve/slappa eller göra de praktiska saker som behöver ordnas.

Vet inte vad jag ska göra för att kunna bli utvilad nog att orka med en förlossning och även ha hunnit med i vart fall grundläggande förberedelser inför bebis hemma? Jag orkar inte heller gå direkt från nattning till hushållsarbete, eller jobba kvällen igenom, utan behöver få bara sitta lite också.

9 dagar kvar till BF – så var det plötsligt ensiffrigt!

9 dagar kvar till BF – så var det plötsligt ensiffrigt!

Vad långt fram i tiden den kändes, den här dagen, när jag påbörjade min nedräkning för 91 dagar sedan. December, nästan vid Lucia, och bebis som faktiskt på riktigt kan komma när som helst. Nu är vi framme. Den riktiga slutspurten är här, och varje morgon smider jag försiktiga planer för dagen, och funderar på hur det kan tänkas se ut några dagar framåt.

Bara tre dagar kvar till BF baserat på sista mens. Sex dagar till sista-mens-BF-plus-tre, som båda de andra föddes på. Sex dagar till min första lediga måndag, som de två andra också föddes på.

Utöver att gå till jobbet och påta med det jag hinner och orkar finns några hållpunkter till denna vecka. H ska till frisören imorgon. B har fått i uppdrag att se till att den ”nya” teven äntligen kommer ur sin kartong och upp i vardagsrummet senast fredag förmiddag. Och att tillfälligt flytta in sitt hemmakontor i sin mansgrotta till samma tid. Så att båda gästrummen frigörs. Ett för mig och bebis att sova i, och ett för mormor att sova i. På torsdag är det luciafirande på föris. Mormor anländer på fredag. På lördag kanske vi har en liten middagsbjudning. Kanske.

Sedan är det helt tomt på planeringsfronten. Utöver att barnen ska gå på föris även nästa vecka, och att det blir julafton en tid senare. Någon gång under den tidsperioden kommer det troligen att dimpa ner en bebis i hushållet.

Jag sitter (eller gjorde i förmiddags, när jag skrev detta) på kontoret och har just tagit en liten tupplur innan jag ska återvända till pappersarbetet. Supersömnig, och med lite lätta förvärkar som har lite kraft ändå. Ordentliga sammandragningar upptill i magen, som avslutas med lite tryckande smärta ner mot underlivet. Det har börjat kännas riktigt spännande detta, och jag ”lyssnar inåt” varje gång jag känner någon smärta eller märklig känsla. För även om jag inte tror att det är dags riktigt än så kan det ju faktiskt dra igång när som helst nu, det vore inte konstigt eller ovanligt på något sätt.

Det är märkligt hur den lilla varelsen, som för bara några dagar eller veckor sedan kändes mest som en pytteliten sprattelgubbe långt inne i magen, plötsligt känns som en jättestor klump som trycker på allt så fort hen rör sig det mesta och inte har en millimeter kvar att växa på.

Nu under kvällen har jag inte haft så mycket till förvärkar, men däremot känns det som att min svanskota fått en rejäl smäll.

Jag håller på att tvätta tomtekläder inför lucia, och ska försöka packa varsin liten ryggsäck till barnen ikväll efter att jag klätt på babyskyddets klädsel. Undrar om jag kommer hinna komma till en punkt då jag känner mig förberedd och redo?

10 dagar kvar till BF – sista veckan som gravid?

10 dagar kvar till BF – sista veckan som gravid?

10 dagar kvar. Sista tvåsiffriga dagen idag. I nedräkningen till BF enligt KUB-ultraljudet, förstås. Jag har ju hela tiden trott på bebis den 17/12, så i mitt huvud är jag nu inne i sista veckan. Jag tror att jag har en nyföding i mina armar så här dags nästa måndag. Men det får framtiden utvisa, en väldigt snar framtid alldeles oavsett.

Hoppsan har som vanligt varit lite lugnare under helgen, för att nu leva runt så att jag får hjärtklappning när jag är på kontoret. Troligen för att jag bara sitter rakt upp och ner på en stol hela arbetsdagen, och dels känner alla rörelser bättre, dels klämmer ihop bebis litegrann när jag lutar mig framåt för att nå tangentbordet. Jag har lite småsmärtor fram i magen av och till, men inte som riktiga förvärkar.

Jag nattsuddade till kl. 01 inatt och kände mig för rastlös för att gå och sova, och lilla fröken L vaknade 04.50. Yay. Jag kommer nog inte ha så mycket problem med att anpassa mig till en nyföding beträffande nattsömnen i alla fall… Jag undrar om det börjar bli dags för L att sluta sova middag, kanske skulle hon sova längre om nätterna då?

Strax ska jag hämta barnen på föris och ta mig hemåt. Jag bestämde mig för att köra dubbelvagnen och lämna imorse, och att hämta i eftermiddag också. Förra veckan kändes det som att jag inte skulle orka med att hämta och lämna till fots längre, men imorse kändes det okej, och jag tar verkligen allt dag för dag nu. Det är nog ändå mer positivt än negativt att gå i alla fall ett par-tre kilometer om dagen även nu när det börjar tynga ordentligt och strama och spänna både här och där. Bara jag ser till att kissa innan jag går, för annars gör det bara för ont.

Det jobbigaste momentet är ändå att försöka se till att få på två ungar kläder i förskolehallen, där jag måste sätta mig ner på golvet eftersom jag inte klarar av att böja mig hela vägen ner för påklädning. Och två barn utan undantag springer runt och röjer, och den lilla som behöver hjälp såklart rymmer iväg håller sig utom räckhåll så fort jag satt mig ner, medan den stora vägrar klä på sig och istället springer omkring som en galning. Idag ser jag till att ha vagnen väntande utanför istället för att få med ungarna till vagnsförrådet, och hämtar och gör klart den lilla helt innan jag hämtar den stora. Annars brukar H så gärna vilja följa med och hämta L på lilla avdelningen att jag brukar låta honom göra det. Men nu får jag nog prioritera mig själv och inse mina fysiska begränsningar dessa sista graviditetsdagar.

Nä, mer än så blir det inte idag.

11 dagar kvar till BF – humörkris, trötthet och lite adventsmys

11 dagar kvar till BF – humörkris, trötthet och lite adventsmys

96% av graviditeten är avklarad. Imorgon kommer det bara att vara 10 dagar kvar. Surrealistiskt som bara den.

Av helgens alla tänkta projekt blev inte många gjorda. Inte ens babyskyddet har gjorts i ordning. Men kanske orkar jag tvätta L:s ”nya” bilstol nu ikväll, så är i alla fall babyskyddet helt friställt och redo att tas itu med imorgon.

Vi hade ändå ett litet tårtkalas i helgen, och i vart fall lite av julpyntet plockades fram. Idag var båda barnen återigen uppe före klockan sex på morgonen, så jag fokuserade mest på spridda tupplurar efter att B vaknat och tagit över huvudansvaret för barnen. Först treminuterslurar innan han vaknade, mellan anropen från behövande barn, sedan någon timme i soffan, direkt följt av någon timme med L vid hennes lunchvila (som är efter lunch på föris, men före lunch hemma).

Mitt tålamod under förmiddagarna är inte det bästa, och sista stunden innan B dök upp fick barnen flera uttag som kanske inte var helt proportionerliga. L är ”färdig” med sina måltider efter ungefär nittio sekunder, äter så dåligt just nu, och jag orkar inte tjata utan släpper henne från bordet när hon så önskar. Men hon klarar inte riktigt att gå och tvätta händer och mun själv ännu, och det är så fruktansvärt irriterande att alltid behöva lämna bordet så fort en satt sig ner.

Imorse fick hon en lång rant om att mamman aldrig får äta eller sova ifred, och en arg-mamma-tvätt. Ni vet när en mest lyfter ungen under armen och fram till handfatet och bryskt blaskar av det som behöver blaskas av innan en handduk halvhjärtat gnuggas över ungen och hen sedan bara ställs ner på golvet medan mamman älgar (som en pingvin dårå…) iväg till sitt igen? Utan hela den här småprata-med-barnet-och-ha-ögonkontakt-och-le-och-sånt-som-en-bra-mamma-gör-grejen.

Storebror verkar ha det helt omöjligt att sitta still på en stol just nu, oavsett hur mycket vi tjatar och gnatar, och började dessutom redan vid frukost prata om att han inte ville ha en viss mat till middag, rent hypotetiskt eftersom det inte ens nämnts som ett alternativ att denna mat skulle serveras. Han fick en lång rant om att det är då själva f-n att det inte är nog att de inte äter maten som serveras, nu skulle det börja bråkas redan i förväg om mat som inte ens erbjudits. En sur mamma som satte sig bredvid och aggressivt gnagde på sin smörgås under tystnad.

Stackars, stackars barn. Stackars, stackars mig. Hoppas jag kan orka bli en något bättre mamma igen när jag fött deras lilla syskon. Men det finns ju en viss risk att det kommer att vara lika illa under den första tiden med bebis. Plus att jag rent faktiskt kommer att ha mindre tid för dem. Beror lite på vem som är därinne.

Efter en lunch som barnen knappt åt packade vi ner L i en vagn och plockade ut H:s cykel ur garaget och trotsade gråvädret för att gå på julmarknad. H är ju fortfarande nybörjare på detta med att cykla, och nu efter en tids uppehåll plus vinteroverall for han mest hit och dit ramlade, eller behövde knuffas på konstant för att komma iväg igen. L var missnöjd – hon vill ju också cykla. Och det var mörkt och blött.

Vi köpte lite ost, en enriskrans till dörren, ett jättefint litet lammskinn till Hoppsan, lite marmeladgodis, och såg kröningen av stadens lucia (innan L började krisa ordentligt) och sedan styrde vi hemåt. H orkade inte uppför backarna, och orkade inte leda sin cykel, så B fick bära cykeln medan jag knuffade barnvagnen i smärta. Det var mörkt och blött. Barnen var griniga. Sedan kom vi hem. Och kände att vi hade gjort en så himla mysig grej. Julmarknad!

Tecken på annalkande förlossning lyser med sin frånvaro, med undantag för de märkliga små smärtorna som går ner mot själva underlivet och runt symfysen/blygdläpparnas överkant. Dem känner jag av ibland. Men de har inget ”tryck” och känns inte alls kring livmoderhalsen, så de har nog inget med någon öppning att göra, utan troligen bara någon sorts tryck nedåt från bebis. Och det är bra trångt därinne nu, så det räcker säker med att hen sträcker ut sig lite för att det ska komma nerver och annat i kläm.

Nu är det dags för ny arbetsvecka. Den absolut sista före Hoppsan, inte bara den sista ”officiella” med möten och business as usual. Förhoppningsvis hinner jag jobba hela veckan igenom, i ett lugnt tempo och med precis så många och långa tupplurar över skrivbordet som jag vill ha och behöver. Inte så många måsten. Röja av och städa inför återkomst i januari, som trebarnsmamma. Jag tänker inte jobba längre än till hämtningsdags någon dag. Nu är det nedvarvning och uppladdning som gäller.

12 dagar kvar till BF – blaaaah…

12 dagar kvar till BF – blaaaah…

Jag är rastlös. Uttråkad trots en stressig dag. Måste vara hela föda-barn-när-som-helst-grejen. Ovissheten.

Vi hade ett litet sällskap vänner och släktingar över på tårta för att fira L. Inte alls full styrka, men det blev självklart stressigt ändå. Som alltid.

Det blev en kort och koncis tillställning, eftersom B skulle iväg på konsert i storstan sedan. Det är inte helt avslappnat att släppa iväg honom längre. Inte när både primär barnvakt tillika andrahandschaufför är utrikes. Men tack och lov visar Hoppsan inga tecken på att vilja kika ut.

Även om det blir en del stående och gående när det ska trakteras gäster så känner jag mig mindre besvärad av graviditeten en sådan här dag, då jag bara varit hemma och inte gått någonstans. Mindre benägen att tro att jag plötsligt ska kalva där jag står.

Efter att ha blivit lite överrumplad av den plötsliga känslan av att vara superhöggravid de senaste dagarna har jag också börjat slappna av lite och lutat mig tillbaka i att det troligaste nog ändå är att jag håller mig till ungefär samma gestationslängd som tidigare graviditeter. BF+1 och BF -3. Det är så nära att jag väl borde hamna någonstans däromkring även tredje gången?

Hoppas bara att jag hinner in?!?! Det känns nästan övermäktigt att behöva ta hand om två barn som ska överlämnas till barnvakt innan vi kan bege oss mot sjukhuset 45 minuter bort.

En del av mig vill dock bara att det händer, så att jag slipper fundera mer. Att få det avklarat. Att få ut bebis och slippa oroa mig. Men mest vill jag ändå att hen kommer i ”lagom” tid. Ältar jag…?

13 dagar kvar till BF – ny vecka 38+0 och en riktig skitdag

13 dagar kvar till BF – ny vecka 38+0 och en riktig skitdag

När jag börjar skriva det här inlägget är klockan 04:39 på fredag morgon. Jag får sannolikt avbryta och återkomma ett antal gånger under dagen, men jag vill ha det sagt att klockan nu är före fem på morgonen, att L varit i princip vaken sedan en stund efter tre, och att jag själv var vaken för kissande vid 02:30 efter att ha somnat efter midnatt. Nu har vi just gått upp efter att hon inte gått att få att somna om på en dryg timme.

Jag har lovat kollegorna att gå igenom en jobbgrej över frukost, har ett extremt förnedrande bankmöte vid 10 (där vi verkar tvingas typ söka om våra lån bara för att vi behöver ändra en säkerhet, och hur kul ser mina inkomster ut detta år, med graviditet, två småbarn, och det stora fiaskot i våras?), sedan jobbmöten vid 12:15 (hejdå lunchen!) och kl. 14 innan jag måste ta över sjukt barn vid 15 och hämta friskt barn vid 15.15.

Jag är så trött och så tung och har inte fått sova och är redan så stressad över jobb och ekonomi och behöver göra en massa mer på jobbet och idag är sista jobbdagen jag räknat med på riktigt och jag behöver styra upp månadens fakturering för att kanske kunna få en lön denna månad. Och när som helst nu kan jag föda barn?

Att B (precis som i slutet av förra graviditeten) inte mår bra nog för att jag ska känna att han klarar av att täcka upp med barnen så att jag kan få koncentrera mig på att bereda mig inför barnafödandet gör inte det hela lättare.

Hur som helst så är det ny graviditetsvecka, och det är inte säkert att det hinner bli någon mer veckouppdatering innan det blir bebis. Jag hoppas och tror ju på att gå till någonstans första halvan av vecka 40 (39+3!), men kan inte längre räkna med det.

För de sista dagarna i veckan som gick slog den riktiga höggraviditeten till, och jag fick de första känslorna av riktig tyngd och otymplighet och shit-jag-ska-föda-barn-när-som-helst. Jag får ont av att gå mer än korta sträckor, och om inte kissblåsan är helt tom blir det nästan omöjligt att gå överhuvudtaget.

Jag är konstant sömnig och vill helst bara äta och sova, även om aptiten pendlar mellan noll och hundra.

Läppsprickorna vägrar ge med sig, utan förökar sig, och är ett irritationsmoment utan dess like.

Hoppsan rör sig mycket, och det är trångt därinne nu, så det spjärnar och sträcker och tynger så fort hen är igång.

Bebis är helt färdig. Någonstans kring 3,2 kilo och 50 centimeter. En spaghettisquash och en jackfrukt är veckans jämförelseobjekt i apparna. 95% av graviditeten är avklarade och nu är det bara fråga om när förlossningen ska ske.

Utöver jobb behövs det städas upp hemma, och babyskyddets textilier ska tvättas. Efter hur jag mått de senaste dagarna kan det nog bli svårt att orka med speciellt mycket städning. Och så ska vi ha tårtkalas för L imorgon…

14 dagar kvar till BF – som att gå in i en vägg

14 dagar kvar till BF – som att gå in i en vägg

Ja, det var tydligen så att det här med att känna sig riktigt höggravid tydligen kan dyka upp ganska sent. Och från en dag till en annan.

Magen har blivit heeelt enorm, och hänger ner sådär som den gör i slutet, så att även de rymligaste preggotröjorna glipar i underkant.

Plötsligt kan jag knappt röra mig. Jag är så otymplig att jag nästan inte kan komma ur en stol eller upp ur en säng. Eller har varit så otymplig större delen av dagen i alla fall. Just nu, efter en stunds nattningssömn och ett par timmar Grey’s anatomy från soffan, känns det rätt okej.

Men jag lämnade av H på föris imorse, gick – nej, vaggade – vidare till jobbet, och var sedan helt utmattad. Gick hundra meter för att äta lunch med B och L (som är hemma förkyld för tredje dagen i rad) och var utmattad igen efteråt.

Tiominuterspromenaden till föris för att plocka upp H igen tog närmare tjugo. För att jag plötsligt knappt kunde gå. Jag hann inte kissa innan jag rusade från kontoret, och att komma ut i kylan och försöka gå snabbt med en i vart fall mer än halvfull blåsa var tydligen inte riktigt görbart längre. Det gjorde ont som tusan, och kändes omöjligt tungt.

Jag fick smita in på en av förskolans toaletter, men även efter att vi kom hem hade jag ont, och magen spände och allt var tungt. Något har hänt det senaste dygnet eller så, och jag undrar om inte bebis har pressat sig nedåt. Det liksom skaver någonstans nedåt, i vad som känns som typ… öppningen i bäckenet. Kokosnöt på ingång?

Jag kunde knappt sitta i sängen och läsa för ungarna, och för första gången denna graviditet började jag på allvar fundera på om det kanske var dags. Redan. Och det går ju inte! Jag har ju möten imorgon, tusen andra saker som måste göras, babyskyddet är inte tvättat och de primära barnvakterna befinner sig i Karibien tills på söndag.

Imorgon går jag in i vecka 39, och då är det väl egentligen okej för Hoppsan att födas, men om jag får välja så får hen helst stanna i vart fall till slutet av den veckan, som på luciadagens kväll i 38+6, eller ännu hellre efter början av vecka 40, nästa fredag när det är 39+0. Det vore helt okej för min del. Undrar om bebis håller med?

15 dagar kvar till BF – nu jäklar är jag höggravid!

15 dagar kvar till BF – nu jäklar är jag höggravid!

Nu har det hänt. Eller nu har det vänt. Jag är inte alls smidig längre.

Jag pustar och stånkar för att ta mig upp ur stolar, soffor och sängar.

Jag vaggar som en pingvin och pustar efter en knapp kilometers promenad.

Jag får ont av att gå och stå, och är så trött att jag helst vill sova mig igenom dagarna.

Efter promenaden till jobbet på 1,4 km måste jag sova en stund över skrivbordet. Typ en timme.

Efter promenaden hem måste jag sätta mig ner i soffan, och slumrar genast i den mån det går med barnen klättrande på mig.

L fyllde två år idag, och firade med att vara hemma sjuk. Jag hade laddat för ett födelsedagsinlägg med tillbakablickar på hennes andra år.

Men jag har inte hunnit klart, delvis på grund av tröttma, delvis på grund av att båda ungarna plötsligt var vakna igen bara någon timme efter nattning, och behövde nattas om.

Så det får bli imorgon. Eller när jag hinner och orkar.

Nu ska jag ligga som en strandad val i soffan, och slumra här så länge jag får. För jag är också varm och svettig igen, och vill inte gå ner och trängas med hela flocken i sängen. Ett eller annat barn lär märka att jag saknas förr eller senare…